Jag hoppas jag inte dör innan det är dags att skörda

Nån gång i mina tonår såg jag ett program på dansk TV med musik från Fyn-festivalen. Med bland annat June Tabor och the Oyster Band. De tre sångerna med dem var makalöst bra även om de också såg extremt fula ut. Den LP de sen gav ut tillsammans Freedom and rain var inte riktigt lika bra, produktionen var rätt slät. Men den är rätt bra. "Mississippi summer" ovan är inledningsspåret.

Tabor, som av någon (det kan ha varit jag) kallats för folkmusikens Patti Smith, hade innan samarbetet med folkrockgruppen Oyster Band mest sjungit akustiskt och ofta a capella. Några år innan Freedom and rain hade hon gästsjungit med Fairport Convention med elektriskt komp. Oyster Band har jag sett live på KB i en lysande spelning där det nästan inte var någon publik. Sångaren blev mitt i arg på ett par personer som stod och spelade Black Jack - jag har varit med om att folk haft sexuellt umgänge när vi spelat men aldrig förr har det stått idioter och spelat kort, sa den blinde sångaren och dragspelsspelaren som mellansnack (hur han visste att de spelade kort kan man fundera på).

Tabor och Oyster Band har spelat tillsammans också senare. Och i år har de gett en andra studioplatta kallad Ragged kingdom som har fått god kritik. De gör visst en P. J. Harvey-cover på den. Också Freedom and rain innehöll förutom folklåtar covers på Billy Bragg och Pogues (Pogues är ju i och för sej folk) och en riktigt bra tolkning av "All tomorrow's parties".