När är Casanova Quinn? - Casanova. Gula av Matt Fraction och Fábio Moon

I made you a star. A glorious celebrity in my inhumane secret cinema.
For months we've been crafting your narrative, massaging your highs and dramatically milking your lows. We've focus-group fucked you and gang-bang branded you. You're our mainlined silver screen drama queen, darling dove.

Casanova Quinn är en agent i en hemlig spionorganisation vars chef är hans far. Men egentligen är han från en annan dimension, en tidslinje där han är familjens svarta får. Han är sin egen transdimensionella onda tvilling, seriens hjälte.

I det första albumet av Matt Fractions tecknade spionserie, Casanova. Luxuria, bjöds vi på öar utanför tiden, robotorgier och en man som uppnått dubbelnirvana genom att meditera i 14 år (Buddha mediterade som bekant i ynka sju år med en simpel enkelnirvana som resultat). Uppföljaren Casanova. Gula, som nu kommit i häftad utgåva, har inte lika många uppslag. Ett kapitel om en regissör som gör om vanliga människors liv till film, en secret cinema där deras tillvaro manipuleras för en grupp dekadenta cineasters nöje, påminner mer om förra volymens fristående kapitel. Men annars berättar detta album en sammanhängande historia.

Den historien har titeln "When is Casanova?". Och förutom några sidor i början albumet så är Casanova försvunnen. Istället får vi följa hans ännu mer amoraliska tvillingsyster - också hon agent.

Fraction lånar från flera spionhistorier. Greppet med att huvudpersonen är försvunnen återfinns till exempel i en av Michael Moorcocks böcker om Jerry Cornelius. Här förekommer också en Modesty Blaise-stand in och syster Quinns kärleksintresse namedroppar varumärken på James Bond-vis. Då det ändå är en något skruvad agentserie så är varumärket en chokladkaka snarare än ett spritmärke.

En annan referens är till sf-serien (och filmen) Barbarella, i form av en fyrarmad rymdkvinna från framtiden. Den franska tecknade serien Barbarella var färglagd i tvåfärg. Det var också från början den här serien. Men när ett större förlag köpte upp den började den ges ut igen i fyrfärg. Men Casanova. Luxuria var i grönt och vitt. Medan Casanova. Gula var i blått och vitt. Och ursprungligen så fanns tillbakablickar i denna del från förra delen i grönt och vitt. Det här har man försökt behålla i färgläggningen. Så i delar av serien är den gamla tvåfärgen antydd. Vilket ibland blir lite intressant. Men oftast lätt irriterande (bilden till vänster är den gamla färgversionen - just den panelen gör det emellertid ingen större skillnad).

Albumet är annars utmärkt tecknat (och där det grön-vita passade bra för serien, så var den ursprungliga blå-vita färgläggningen lite tröttande för ögonen). Första albumet tecknades av Gabriel Bá. Medan detta andra album är tecknat av Fabio Moon, som är (passande nog) Bás tvillingbror. De två bröderna har lite liknande stil. Vilket gör att bilderna känns på en gång annorlunda och som om de ändå hör ihop.

Moon är bra på att rita rörelse och actionserier. Och här är gott om action. Men den är bättre tecknad än skriven. Det är fortfarande en underhållande serie men jämfört med första delen så känns den lite ytlig. Trots teman om identitet och sånt.

Kapitel och scener har namn från poplåtar av M.I.A. och The Mountain Goats och Peter, Bjorn and John. Och Casanova har en stark popseriekänsla. Beatles spelade en stor roll i det första albumet. Och i nästa del av serien, vars första lösnummer kom ut förra veckan, lär David Bowie spela en ännu större roll. Albumet innehåller en extraserie, som en försmak på de kommande numren. Med en davidbowiesk antihjälte. Denna korta serie är rätt så underbar och gör att jag ser fram emot framtida delar av Casanova.