Dikter 1984-2000 av Ann Jäderlund

Jag ser koltrasten stå
Framför mig i fjolårslöven
Vid oss växer lugnt en blå
Blomma ensam tyst i löven
Koltrastfågeln rör sig löven
Rör sig sakta mot det blå
Under blomman rör sig löven
- ur mörker mörka mörkt kristaller

I ett gammalt nummer av tidningen Galago så drev de med Bokmässan. Ett av skämten var att Ann Jäderlunds monter bestod av en asfalterad fyrkant där det låg ett grässtrå. Med texten Som en gång varit äng ovan, titeln på Jäderlunds genombrottsbok från 1988. Det var nåt skämt också med titeln på hennes följande diktsamling - Snart går jag i sommaren ut. Men jag minns inte hur.
Jäderlunds diktsamlingstitlat har fortsatt att vara lite högtravande. Från Rundkyrka och sjukhuslängor vid vattnet Himlen är förgylld av solens sista strålar (1992) till Vad hjälper det en människa om hon häller rent vatten över sig i alla sina dagar (2009). När man väl läst samlingarna brukar de emellertid framstå som helt självklara.

Samlingsvolymen Dikter 1984 - 2000 har en lite mer prosaisk titel. Den kom i MånPocket 2002 (det har kommit ett par till diktsamlingar av Jäderlund (varav en barndiktsamling, sen den här kom ut.)och finns (det är fördelen med MånPocket) fortfarande att köpa. För fyrtio spänn så får man sex diktsamlingar (samt en massa dikter inte tidigare i bokform) av en av Sveriges största verksamma poeter, kanske den största. Sen är originalutgåvorna av diktsamlingarna förvisso snyggare.

I början av sin poetkarriär blev Jäderlund ofta ihopbuntad med andra unga kvinnliga poeter som Birgitta Lillpers och Katarina Frostenson. Det kan man ha invändningar emot. Men de tre första diktsamlingarna hade en del typiska 80-talsdrag. Även om de är bra så är det i och med den fjärde samlingen Rundkyrka och sjukhuslängor... som Jäderlund börjar utveckla en helt särpräglad röst. Hon fortsätter i spåren av de tidigare samlingarna men hamnar på vackrare och märkligare platser än de flesta av 80-talisterna.

Det finns ett starkt sakralt drag hos Jäderlund (och hon skriver också psalmtexter). Länge hade jag svårt för de många Jesusarna i hennes dikter. Men kan jag tåla sånt när jag läser Dante så varför inte med Jäderlund.
Som trots ett visst mörker (en diktsamling i volymen heter mörker mörka mörkt kristaller) inte sällan, liksom en gång Dante, försöker skildra Paradiset.
"Växternas rötter suger upp det sparsamma vattnet/Vi måste drömma mycket och tänka stort" (ur Rundkyrka och sjukhuslängor...)