Det skrivs en hel del intressant genrelitteratur. Kriminallitteratur, skräck och science fiction har utvecklats mycket det senaste halvseklet och också influerat intressanta flera författarskap inom huvudfåran av litteraturen.
Det är emellertid rätt svårt att hitta det som är bra. Jag skulle säja att det är svårare än med så att säja riktiga böcker. Bra och dåliga genreböcker ser utifrån ut att vara rätt lika varandra. Man måste vada igenom en hel del sörja för att hitta de glimrande pärlorna.
Själv läser jag en hel del science fiction men rätt få deckare. Mer för att jag tycker att sf-sörjan är mer underhållande än deckarslasket. Jag tycker det är mer underhållande att läsa en dålig sf-roman än att läsa en dålig deckare. Vilket gör gör att jag har hittat fler av de där sf-pärlorna.
buttertaro rdetbuttertarorde butter tar ordet but tertarordet butter tar ordet tarordet butter tar ordet buttertarord etbuttertarordet butter tar ordet butter (Bilden är gjord av Franciszka Themerson)
Finns det en huvudfåra, egentligen? På vilket sätt är den mer huvudsaklig? Jag vet inte, jag undrar ibland.
SvaraRaderaHur som helst är det väl så att det finns sörja och smörja mest överallt, och jag undrar ifall den där huvudfåran verkligen skulle vara mer förskonad. Hur går det till i så fall? Bättre redaktörer?
Sturgeons lag ska väl inte ses som någon naturlag, och det är väl en glidande skala snarare än klara kategorier av slask och pärlor, men jag har alltid trott att det i princip är så att det finns både bra och mindre bra i vilken kategori man än råkar titta.
Det finns gott om sörja även inom mainstreamlitteraturen - om man nu ska fortsätta min lite klumpiga metafor.
SvaraRaderaDet mesta som skrivs är rätt ointressant - oavsett var någonstans det hamnar i bokhandeln.
Men jag kan själv ha svårare att se skillnad på det bra och dåliga inom genrelitteraturen. Då framförallt inom de genrer som jag inte har läst så mycket av. Och det var samma med science fiction när jag började läsa det.