Daidalos fall

De döda har det faktiskt bättre. De förblir unga. Vill min mor veta hur hennes man hade sett ut som gammal måste hon titta på sin son. Denna omständliga blick i familealbumet hade vi gärna varit utan. Kan du tänka dig Jesus som ärevördig gammal man i kretsen av sina barnbarn? Tänk dig Ulrike Meinhof som miljöminister för De gröna i Hessen!

Den tyske författaren och vissångaren Wolf Biermann fyller 75 år idag.
Egentligen har jag inte läst särskilt mycket Biermann. Men en bok av honom som jag gillar är essäsamlingen Daidalos fall från början av 90-talet. Texter skrivna efter murens fall.

I titelessän så undrar Biermann varför vi minns Ikaros, som flög för nära solen och föll. Men intwe Daidalos, som flög vidare. Och efter en lite arbiträr uppdelning av folk som antingen Ikaros (Horst Mahler, Rudi Dütschke) eller Daidalos (Ulrike Meinhof, Gorbatjov, Röde Dütschke igen) så håller han på Daidalos - "den konstfärdige, den skuldtyngde, den uppfinningsrike."

Men Biermann ger inte helt upp det ikariska svärmeriet, drömmarna. I en annan text, "Bara den som förändras är trogen sig själv", skriver han om utopierna - "De stiger och lyser och går helt enkelt under. Än sen? Människobarnens längtan efter ett rättvisare samhälle föds på nytt efter varje generation." (övers. Per Landin).
Daidalos flög trots allt.