om det börjar växa mögel på ögat ser det hemskt ut men är inte så obehagligt som man tror det är bara att torka bort det och då får man det på handen det ser då på handen ut som litet grön färg endast det kan också växa mögel inuti munnen men det är endast på döda människor.
Rune Jansson är en svensk konstnär född 1918. Hans korta roman Mögel kom ut 1968 på Bonniers. Boken börjar i rätt gängse absurd stil. Datamaskiner styr allt. Kyrkor och konst blir bägge konserverade. Som man konserverar mat. Multikonst kallas konsten i burk som man kan öppna för att få ett svagt estetiskt välmående. "Hur fungerade multikonst? Måste allt fungera."
När i andra kapitlet möglet börjar breda ut sej så ägnas ingen större tid åt förklaring. Asiaterna har ätit mögel och blivit mörkerseende och invaderar. Men sen börjar allt och alla att mögla. Ett år faller mögel istället för snö. Ett barn föds med mögel istället för hår. Överallt mögel.
Det enda som finns att äta är andra människor och den vanligaste sysselsättningen är krig. Som är något av ett familjeföretag. De betalas med köttet från dem som de har dödat. Och får ge ifrån sej ett skålpund kött om de inte krigat bra nog - "det var jobbigt att kriga för kapitalisterna men det gjorde inte så mycket kapitalisterna gav dem mat, det var jobbigt att kriga för kommunisterna men det gjorde inget kommunisterna gav dem mat".
Boken har inte direkt protagonister utan är mer som en svit prosadikter. Med mögeltema.
Den påminner lite om J.G. Ballard och den nya våg inom sf som fanns i England i tidskriften New worlds vid denna tid.
Om Rune Jansson var bekant med denna new wave är svårt att säja. Troligen är det snarare Willian S. Burroughs än Ballard som påverkat honom. Prosan har också visa likheter med Gertrude Stein.
Om Mögel bara vore ett aningens snäpp bättre hade jag gärna utnämnt den till en bortglömd klassiker. Men den har svårt att välja mellan det absurda och satiren. Vissa stycken lyckas i kraft av lyriskt äckel att glimta till men andra går på tomgång.
Den slutar åtminstone lyckligt. Alla är nöjda med sin mögliga lott.
(Repris från en temavecka om svensk fantastik från 2009 - jag repriserade den även tidigare i år, men utan den här hade vår kalender lidit av mögelbrist. Jag la till ett citat ur boken så att det bidde lite nytt innehåll.
Bilden överst är en tavla av Jansson som även själv gjorde omslaget till boken.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar