Juliette av Markis de Sade

Enligt efterordet i Juliette Del I-II så är anledningen till att läsaren uppfattar Markis de Sades sexskildringar som tråkiga att han/hon inte vill erkänna sina egna begär.

Nåväl - om det är pågrund av att alla orgierna är så monotont skildrade eller för att jag blundar för mitt begär så är resultatet i vilket fall att läsningen blir tröttsam. Också de filosofiska utläggningarna tråkar ut mej (jag har större nöje av la Mettrie än markisens coverversion av la Mettrie).

Det enda roande i boken är utläggningarna om andra folks sexuella seder. Det är lite som att läsa Rabelais - men istället för att bevisa att alla kvinnor kommer att vara otrogna mot sina män så tjänar anekdoterna till att argumentera för att underklassen bör bli slagen och våldtagen.

Man kan hitta gott om uttalanden om hur radikal markisen är, inte bara i Vertigo-utgåvans efterord, vilket kanske inte säjer så mycket (det finns få böcker som Vertigo Förlag gett ut som de inte marknadsfört som en djupt oroande text, det skulle inte förvåna mej om Sylvio och Bruno kallas för en revolutionerande och omskakande text i sitt efterord) utan hos många interessanta författare. Och i teorin kan jag väl förstå hur bokens många libertinska valtal om att man inte ska följa några lagar utom begäret också innebär (för att ta ett exempel) att inte heller kvinnan behöver underordna sej mannen.

Men samtidigt bygger våra libertinska hjältar och hjältinnor upp egna omvända moralregler som är minst lika rigida - mer så, eftersom den som har som regel att han ska göra gott ju ofta handlar ont, medan våra hjältar ständigt utför incest, våldtar och mördar.
Juliette underordnar sej sina libertinska mentorers strikta världssyn och blir väl efter hand en av dem (jag har bara läst del I, ögnade del II, Vertigo har gett ut alla sex delarna oavkortade trots att ingen bok så väl skulle ha tjänat på en varsamt förkortad utgåva) dömd att själv arrangera oräkneliga uttröttande orgier, när hon kanske egentligen innerst inne hellre skulle rida eller spela fotboll eller ägna sej åt fågelskådning.

För de sinsemellan utbytbara libertinerna i boken tycks ofta lika uttråkade som läsaren själv. Mer av plikt än lust tycks de anordna sina orgier. Och när de tar paus i att förgripa sej på och mörda flickor för att ännu en gång hålla en lång utläggning om det rätta i att döda och skända så har de något trött i stämman.
Men när blodet torkats upp av tjänarna så börjar de planera för nästa förbrytelse. Blinda för att livet har mer att ge än våldtäkter.