Ur Under samma stjärna av Wisława Szymborska (1923-2012)

UNDER SAMMA STJÄRNA

Förlåt mig, tillfälle, att jag kallar dig nödvändighet.
Förlåt mig, nödvändighet, om jag ändå felar.
Hoppas lyckan inte vredgas, att jag kallar den min.
Låt de döda glömma, att de knappt glöder i minnet.
Förlåt, tid, för mängden av missad värld per sekund.
Förlåt, gamla kärlek, för att jag tar den nya som
den första.
Ursäkta, fjärran krig, att jag tar hem blommor.
Ursäkta, öppna sår, att jag sticker mig i fingret.
Förlåt mig, ni som skriker ur avgrunden, för
menuetten på skivan.
Förlåt, alla på stationerna, för min sömn klockan fem
på morgonen.
Tillgiv, hårt pressade hopp, detta mitt skratt.

Wisława Szymborska, övers. Per-Arne Bodin och Roger Fjellström. Hela dikten går att läsa i Aldrig två gånger