Efter att ha talat med 5 000 människor i Edinburgh

Ur "Efter att ha talat med 5 000 människor i Edinburgh"


Efter att ha talat med 5 000 människor i Edinburgh igår,
slogs jag av fasa över deras brist på kärlek till varandra,
deras brist på extas inför detta häpnadsväckande mirakel;
att vara av levande kött och blod, och få leva tillsammans,
och blev förvånad över att såväl män som kvinnor,
ytligt sett så olika, ändå så påtagligt är en produkt
av ett och samma temperament,
doppade i samma färgbad - samma enformiga nyans...

[...]

Därför talade jag med dessa 5 000 människor -
och allihop gick mer eller mindre vilse
mitt i dessa händelseförlopp, så kraftfullt accentuerade.
Och alla de som borde hjälpa till att öppna vägar
för sanna uttrycksformer - lärarna, ministrarna
och författarna - lever som maskar på döda ord
i en stat i en långt framskriden upplösning,
stora ord som dog för mer än tjugo år sedan
- ty de flesta ord med väsentlig innebörd
            dödades i första världskriget -
och Edinburgh har ännu inte fött nya ord
som i sig ger uttryck för något värdefullt,
inget annat än djuriska läten...

Hugh MacDiarmid
övers. Jan Östergen
Inte hela, men ett längre utdrag ur dikten finns i MacDiarmid-urvalet En drucken man beskådar tisteln...
Jag har inte lyckats hitta året när dikten skrevs eller vilken samling originalet finns i.