Kinesisk litteratur

En gång i tiden läste jag litteraturvetenskap på Lunds universitet. På kursplanen fanns ingen kinesisk litteratur med. Det fanns en litt.vet-linje med världslitteratur och genus som inriktning. De läste tre dikter av Li Po.

Det året jag läste litteratur läste jag ändå en hel del kinesiska böcker (kurslistor är ju mest att betrakta som läsförslag). 

Jag läste Lu Hsün (ibland transkriberat Lu Xun eller Lu Hsun) och genom Lu de kinesiska klassikerna. Mest i utdrag. Prosa och poesi.

Jag hänvisade till Lus föreläsning om Ibsen i förbifarten på en tenta. Jag tror jag hade fått mer poäng om jag inte nämnt Lu.

Lu är ju egentligen ett större namn än Ibsen. Men också rätt så belästa svenskar känner ofta inte till honom har jag märkt.

Det säjs - i Kina - att Sven Hedin en gång (genom ombud) frågade Lu om han ville ta emot nobelpriset i litteratur eller om han kände till någon annan kinesisk författare som var värd det. Svarsbrevet, där Lu säjer att han inte förtjänar priset är bevarat (men det är ifrågasatt om Lu verkligen var en kandidat till priset) och finns utställt på museum.

Jag är mindre inläst i nyare kinesisk litteratur. Årets nobelpristagare i litteratur, Mo Yan, har jag inte läst. Och man ska inte diskutera författare man inte läst. 

Men jag kan tycka att det är bra att en kinesisk författare får det och att vi påminns om att det faktiskt finns kinesisk litteratur.

Och även om jag inte tillhör de som brukar rusa och läsa årets nobelförfattare (deras böcker blir ju inte magiskt bättre av att de fått priset) och jkag tycker att priset och akademien är problematiska så kommer jag nog att läsa Mo någon gång i framtiden. Han verkar intressant.