En blå bok 2 av August Strindberg

En blå bok II av August Strindberg kom ut 1908 och var uppföljaren till En blå bok som kommit nåt år tidigare. En blå bok var något förvånande en försäljningsframgång.
De blå böckerna innehåller texter av den äldre Strindberg i allehanda ämnen. Ofta rätt egensinniga sådana. Han hävdar att all astronomi är humbug i början av En blå bok II. Uppsatserna är lite längre i uppföljaren. Men annars följer den i tonen denna. 
Förutom astronomin så får historieskrivningen och ornitologin och sina kängor av Strindberg. Men boken innehåller inte enbart uppgörelser med vetenskapen utan även porträtt av och berättelser om människor Strindberg känt.
De senare avdelningarna är väl de som har hållit sej bäst. Men de vetenskapliga delarna är väldigt underhållande. Som hans kamp med (mot) den assyriska kilskriften ("Ungdom! Läs icke assyriska, ty det är intet språk, det är hackelse!") 
Vetenskapliga kanske är fel ord. Strindbergs teorier kan få en att tänka att det var synd att han aldrig fick uppleva möjligheten att förneka månlandningen. 
Men nånstans uppskattar jag ändå Strindbergs motstånd mot de vetenskapliga auktoriteterna här (och ibland har han rätt - som när han kritiserar föreställningen om etern).
Jag har läst den i Nationalupplagan. Det här bandet har en utförlig kommentardel. Med uppsatser av experter i de olika ämnena där det förklaras hur och var Strindberg hade fel. Och det kan ju vara praktiskt. 
Men nog hade det varit lite roligare med ett fanatiskt försvar av Strindbergs uppfattningar mot senare tiders irrläror.