Augustpriset är världens tråkigaste pris

Då de flesta böcker jag läser har nåt år på nacken så har jag inte läst de nominerade till Augustpriset. Rent spontant anser jag ändå att Ann Jäderlund borde få det. För att hon fortsätter ha så fåniga titlar på sina diktsamlingar. Det är för lite riktigt löjliga titlar inom poesins värld (och en någorlunda kvalificerad gissning från min sida är att den nog är rätt bra.)

Augustvinst säjs driva upp försäljningen av en bok. Jag förstår inte varför. Det är samma böcker som nomineras som skrivits om på kultursidor och pratats om i morgonprogram innan de augusterades.

I DN står det att "många" ser priset som "ett tillfälle att diskutera litteratur".

Men det pratas om litteratur hela tiden. Det är inte lika ofta det säjs något intressant. Särskilt inte kring priser.

(Som ni märker är detta en repris. Då Jäderlund av någon dum anledning inte nominerats i år. Jag läste sen hennes diktsamling med den fåniga titeln. Den heter Vad hjälper det en människa om hon häller rent vatten över sig i alla sina dagar. Den var riktigt bra. Men vann naturligtvis inte eftersom det var en diktsamling. Vann gjorde istället De fattiga i Lodz av Steve-Sem Sandberg. Som bara är okej.
Inlägget var först publicerat 23 november 2009 och om du klickar på länken kan du läsa en kommentar till det av en som satt i årets jurygrupp för augustprisets skönlitterära bok.
När det gäller årets vinnare så såg jag ett avsnitt av En bok en författare om Min expedition - en kärlekshistoria av Bea Uusma som vann i fackkategorin. Det var i alla fall ett intressant program. Medan även om jag har lite svårt för debattören Lena Andersson ändå är lite intresserad av att läsa hennes nya. Det skulle i så fall bli första sen debuten. Men hennes pris var knappast ett starkt argument mot ovanstående inlägg.)