I det första albumet finns en bild av en tidigare League bestående av bland andra Fanny Hill och Gulliver. Det tredje albumet The Black Dossier utökade ytterligare The League-landskapet. Som nu säjs bestå av all fiktion någonsin.
Vilket i den senaste installationen, med det lite otympliga namnet The League of Extraordinary Gentlemen: Century: 2009, bland annat visar sej i att presidenten från tv-serien 24 efterföljs av presidenten i West Wing (eller möjligen tvärtom).
Det här är tredje delen av "Century". De tidigare numren har utspelat sej 1910 och 1969. Och handlat om Bertolt Brechts Tolvskillingsopera samt engelsk 60-talsfilm.
Här problemet med utökandet av The Leagues landskap - Allan Quartermain och Kapten Nemo kan säjas höra till samma fiktionsrymd. Med en gemensam undertext om kolonialism. Harry Potter och Mackie Kniven passar inte på samma sätt ihop.
Bara den första delen av "Century" hade en League bestående av litterära gestalter från den perioden. Och då bara i en bihandling. Huvudpersonerna har i stället varit två från de första albumen som levt vidare sen de druckit ur ungdomens källa: Mina Murray från Dracula och Allan Quartermain från Kung Salomos skatt. Och Orlando (rätt fritt baserad på Virginia Woolfs roman), också han/hon evigt ung.
Som i alla historier om odödlighet någonsin så får vi reda på att detta har sina avigsidor. (Drick inte det eviga ungdomsvattnet, barn!) Detta tema blandas inte helt smidigt med temat att fiktionen var bättre förr.
I ett avsnitt kritiseras en populär barnbok: "Th-this whole environment seems artificial, as if it's been constructed out of reassuring imagery from the 1940s... A storybook place gone horribly wrong..." Och det är kanske träffande men också framkastat i ett glashus.
Ändå är den här delen rätt så bra. Allusionerna, som i det förra "Century"-albumet började bli rätt så irriterande är nedtonade. Och slutstriden mellan två barnboksfigurer är ett rent nöje att läsa.
Främst är detta Kevin O'Neills förtjänst. O'Neill är en serietecknare med en egen kantig uttrycksfull stil. Han var innan The League-serierna mest känd för att ha tecknat våldsamma och satiriska berättelser som Marshal Law. Med The League of Extraordinary Gentlemen har han tagit sitt serieberättande till nya nivåer.
Men han är fortfarande som bäst när han tecknar våld, och the final show down här är våldsam så det förslår.
Jag är inte helt övertygad av den metafiktiva innebörden av det hela. Barnböckerna var bättre förr därför att min tids barnbokshjälte kan besegra din tids eller nåt. Men det är ändå en underhållande scen i en underhållande serie.
Och även om det redan utlovats en ny League-serie (som ska utspela sej under At The Mountain of Madness av H. P. Lovecraft) så känns detta kapitel "Let it come down" som ett värdigt slut för serien.
(Först publicerad den 18 juli 2012. Jag har läst League-serien som kom efter denna. Nemo. Heart of Ice som gavs ut direkt som ett inbundet album och utspelar sej på 50-talet.. Den är en mash-up av olika nordpolen-historier på liknande sätt som extramaterialet i Century-serierna (en prosaberättelse) var en mash-up av månberättelser. Den utgår främst från Lovecrafts och Edgar Allan Poes nordpolfiktioner. Vilka inte är helt lyckade att göra en mash-up av eftersom de redan är rätt lika i tonen (en av figurerna i Lovecrafts At the Mountain of Madness läser Poes berättelse). Men det är en rätt underhållande serie. Och man får se O'Neill teckna ett lovecraft-monster. Och pingviner. Monstruösa pingviner.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar