Sara Lidmans fem bästa böcker

(bild: Lutfi Özkök)

I dag skulle Sara Lidman ha fyllt 90 år. Vi uppmärksammar detta med en lista.
Jag har inte riktigt läst alla Lidmans böcker. Till exempel har jag inte läst pjäsen Marta Marta. Jag har inte heller läst några av hennes artikelurval, det har jag dock snart tänkt ändra på med Vänner och u-vänner som första boken. Titeln på inlägget är med andra ord diskutabel.
Listan är kronologiskt ordnad.

Hjortronlandet
Lidmans första roman Tjärdalen var en så kallad succédebut. Andra romanen Hjortronlandet (1955) påminner mycket om denna men är strået vassare. Hennes norrlandsromaner från 50-talet kan säjas ha inlett en egen linje i den svenska litteraturen.

Samtal i Hanoi
"Förr älskade vi månskenet här i Vietnam. Man arbetade på fälten i månljus och kunde slippa den tunga dagshettan. Men under kriget mot fransmännen blev månljuset gerillans fiende. De våra kunde då inte ta sig fram osedda hur som helst.[...]
  Och de sjunger gamla månvisor."
Lidman spelade en viktig roll för den svenska Vietnam-rörelsen. Den här boken innehåller reportage från en resa till Vietnam 1965. Som titeln antyder handlar det mycket om samtal med vietnameser. I dag glöms ofta den här bort lite såsom bunden till sin tid. Men den är fortfarande läsvärd.

Gruva
Gruva var en intervju- och bilderbok av Lidman och fotografen Odd Uhrbom. Uhrboms del av boken glöms tyvärr ibland bort. Trots att hans foton kom först. Lidman intervjuade gruvarbetare på LKAB året innan gruvstrejken. En del gav boken skulden/förtjänsten att ha startat strejken. Gunnar Sträng fördömde boken. Hur det än var med det så är det en stark bok.

Vredens barn
"Det vet väl alla att det bara finns en enda ärlig Burträskare - och han har stulit en get.
  Någon som tydligen var från Burträsk svarade att han sålde den där geten åt en karl från Lorsjö och har inte fått betalt än.
  En Lorsjö-karl svarade med att smäda Piteå.
  Har du hört bästa sättet att dräpa en Pit'bo?
  Naa?
  Du ska trilla en pite-palt ut på svagisen.
  Varje socken och by pikades av varje annan; anfall och replik skulle vina kring öronen; man skulle se pitebon springa ut till havs efter en grå, rykande läcker palt, han skulle springa utan att märka det hur isen brast - och en flock västerbottens-karlar skulle skratta så de skrattade åt pitekarlens dödliga glupskhet - medan deras egna magar tjöt av hunger efter nykokad palt, fylld med fårtalg och stekt njure, eller fläsk."

Den underbare mannen
Den senare delen av Lidmans författarskap domineras av den fem romaner långa Jernbanesviten som börjar med Din tjänare hör 1977. Det här är den fjärde boken i serien. Som jag minns det var det en av de bättre (Vredens barn ovan är den andra boken.) Man kan ha invändningar mot att inga samer syns nånstans i den här vildavästernliknande skildringen av Norrlands kolonisering. Men annars är det förbannat bra böcker (fast man borde väl svära på norrländska istället, böckerna innehåller flera norrländska svordomar och andra glosor och kommer med ordlistor.)