Böcker lästa i januari

Vid årsskiftet började jag skriva upp de böcker jag läste ut. Jag tänkte att ha listan månadsvis som inlägg här borde vara ett enkelt sätt att hålla reda på dem.

Lone Aburas - Politisk roman
Tredje romanen av hyllad ung dansk författare. Läst på danska.

Bengt Anderberg - Grisen och stjärnan
En samling skabrösa noveller. Innehåller bland annat en reviderad version av "När det gick för kyrkoherden" (från Kärlek 1). Jag tyckte den var bättre här.

Rose Ausländer - Drömmen har öppna ögon
Dikturval, enhörningsserien. Österrikare. Ausländers dikter har lite Paul Celan Light över sej (it's a good thing).

Amiri Baraka - Dikt for viderekomne
Dikturval. Dikter översatta till norska.

Doktor Gormander - Det har jag aldrig sagt
Den sista Doktor Gormander-boken. Doktor Gormander var pseudonym för Gunnar Ohrlander. Jag håller så sakta på att läsa hela Ohrlanders produktion som Gormander.

Espen Haavardsholm - Poesi, maktspråk
Klippbok med artiklar, noveller och en universitetsuppsats. Från åren 1964-1976. En tid då Haavardsholm går från att skriva i modernistisk stil till att vara partiansluten maoistisk författare. Vägen mot radikalismen är mer spännande än när han väl hamnat där. Men det är en extremt fascinerande bok. Läst på norska.

Yahya Hassan - Yahya Hassan
Dansk diktsamling. Läst på danska.

Hans Isaksson - Äntligen! Livets mening
Artikelsamling.

P. C. Jersild - Sena sagor
Roman. Jag gillade den.

Eyvind Johnson - Dagbok från Schweiz
Texter från när Johnson bodde i Schweiz på senare hälften av 40-talet. Merparten av boken hade publicerats i tidningen Vi dessförinnan.

LeRoi Jones - Four black revolutionary plays
LeRoi Jones och Amiri Baraka är två namn på en och samma författare. Som Stålmannen och Clark Kent. Eller, kanske lite rimligare jämförelse, Muhammed Ali och Cassius Clay. Han bytte namn nånstans i mitten äv den här pjässamlingen. Det är en slump att jag läste Dikt for viderekomne när Baraka dog. Men den här började jag läsa efter att han hade dött. Omläsning av en av pjäserna. 

Matt Kindt - Mind MGMT
Tecknad serie.

Christina Kjellson - Solknepet
Sångerskans och låtskrivarens debutroman.

Sara Lidman - Vänner och u-vänner

Kristian Lundberg - En hemstad

Göran Printz-Påhlson - Men det är själva kartan du lever i
Dikturval. Ellerströms Lilla serien.

Walter Scott - Ivanhoe
Omläsning

10 bra sånger av Pete Seeger

Pete Seeger har dött 94 år gammal. Han var en viktig musiker och politisk aktivist och jag tyckte mycket om hans musik.
Fotot ovan är från när Seeger förhördes i kommiten mot oamerikansk verksamhet. Där Seeger vägrade att ange någon.

Nedan är tio av mina Pete Seeger-favoriter:
Abiyoyo
En afrikansk barnsaga som Seeger också gjorde till barnbok. På länken en sen liveversion inför barnpublik. Inte den bästa versionen men av de charmigaste. Zup zup.

Black Girl
Man tänker inte i första hand på Seeger på bluessångare men han är en bra Leadbelly-tolkare. Den mest kända av Leadbellys versioner av denna heter "Where did you sleep last night" och börjar "My girl, my girl" istället för "Black girl, black girl". Men Leadbelly har också gjort denna textversion.

Danville Girl
På tiotummaren Darling Corey som finns återutgiven på CD tillsammans med Goofing-Off suite.

Garbage
Seeger la till en vers till denna Bill Steeles sång om miljöförstöring. Versen handlar om kapitalismens snara undergång: "What will they do when their system goes to smash/There's no value to their cash/There's no money to be made/But there's a world to be repaid/Their kids will read in history books/About financiers and other crooks". Seeger sjöng sången på Sesame Street tillsammans med Oscar the Grouch. Men tyvärr i en versionm utan denna sista vers.

Hieland laddie
På Folk Festival at Newport vol.2 (finns återutgiven på CD samman med två andra LP:ar som Newport Folk Festival 1960). Med Oscar Brand på gitarr.
En annan, inte fullt lika bra, version har jag haft som veckans sång då jag också skrev lite mer om den.

If a revolution comes to my country
"Det är bäst att jag lär mej redan nu/hur man fångar och flår och kokar en råtta". (översättning Bengt Berg och Per Helge).
Pete Seeger avråddes från att släppa den här visan i staterna. Men den finns på ett par konsertutgåvor utgivna i andra länder, som den svenska If a revolution comes to my country. En konsert i Uppsala 1974 utgiven på det maoistiska skivmärket Oktober. På länken skriver jag lite mer om sången.

Little birdie
Pete Seeger kunde verkligen spela skiten ur de här gamla traditionella sångerna när han ville.

Sally my dear
På tiotummaren Goofing-Off Suite från 1954 där Seeger blandar klassisk musik och folkvisor. Den kanske bästa Seeger-skivan. Einstürzende Neubautens sångare Blixa Bargeld har sagt att det är hans favoritalbum genom tiderna. Skriver mer om sången på länken.

Sugar Babe
Duett med Lily May Ledford.

Which side are you on
Bäst på Pete Seeger in concert vol. 2 (Som finns på spotify, fast felmärkt som volym 1)  Men den på länken är också okej (och också en liveversion - den här sången vaknar inte riktigt till liv i studioversionerna)
Sången skrevs av Florence Reese. Hennes version kan höras HÄR

(Något förändrad repris av ett inlägg från april 2011 som i sin tur var en något mer förändrad repris av en lista som jag gjorde till Pete Seegers 90-årsdag
Ett annat Seeger-inlägg på Butter tar ordet av intresse: Apropå Predikaren, om "Turn, turn, turn" och hur Seeger lyckades få ett bibelcitat svartlistat i amerikansk radio.)

East Virginia av Pete Seeger (1919-2014) inspelad i Uppsala den 25 november 1974

"Friends, I was about 16 years old, when I first found there was music in my country they didn't play on the radio. Some of it sounded so strange. I heard this song I'm gonna sing, I said: - Where does that come from? China? And my father said, No, it comes from the Kentucky mountains."

Vänner och u-vänner av Sara Lidman

Vänner och u-vänner är en samling artiklar av Sara Lidman "ohejdbart nedtecknade" (som det heter i förordet) 1964-68. År då Lidman enligt litteraturhistorieböckerna brukar säjas ha lämnat litteraturen.

De flesta av texterna rör Sydafrika och Vietnam. Frågor där Lidman var en viktig röst i den svenska debatten.
Lidmans politiska engagemang har präglat synen på henne och hennes författarskap. Men hennes debattartiklar läses inte i någon större utsträckning längre. Till en viss del gäller detta väl många författare - att deras åsikter är viktiga för vår bild av dem fast vi som regel struntar i att läsa just de verk där de ger uttryck för dessa.

Nu är inte texterna i detta urval riktigt i nivå med de bästa av Lidmans böcker. Men de är ändå intressanta. De två huvudlinjerna - apartheid och Vietnamkriget - får väl säjas vara frågor som redan är avgjorda. Och där endast den mest enfaldigt högervridne i dag kan låta bli att ge Lidman rätt (i senare artikelurval - det finns fyra, fem till - bör det finnas ställningstagande som är mer diskutabla).

Men en del av texterna känns aktuella. Som när Lidman skriver om hur två socialdemokratiska riksdagsmän är upprörda över att vietnamdemonstranter stört ett tal av en sydvietnamesisk minister. Och ett i dag välbekant citat om att dö för någons rätt att framföra en åsikt dyker upp.

En av de artiklar som jag sett citerade var då framburen som ett negativt exempel. Vilket kanske är typiskt på nåt sätt. Det handlade om Lidmans kritik av Ingmar Bergmans film Skammen. Som då sas vara ett okänsligt politiskt sätt att tolka ett konstverk. Men även om ett par meningar kanske blir lite känslosamt överdrivna - något som gäller flera av artiklarna - så tycker jag nog Lidman hade rätt mot Bergman. Skammen är helt enkelt inte en bra film.

De flesta av texterna är rena debattartiklar. Men det finns två korta fiktionstexter. Ett pjäsfragment och en novell. Pjäsen är om Sydafrika och novellen om Vietnam. Bägge allegoriska på ungefär samma sätt. I "Smulor i mörkret" plundrar ett par personer Afro på hans guld. ("Men otack är världens lön. Man övertar den betungades bördor och han beklagar sig.") Och i "Seve i Medlarens roll" klår Big Yan (USA) upp Viktor (Vietnam). Det är en rätt grovhuggen satir. Men också rätt roande och visar en sida av Lidman som man sällan ser.

Bäst i boken är det avslutande kapitlet. En intervju med en nordvietnamesiska kvinnlig politiker på Sverigebesök. Den texten påminner mycket om boken Samtal i Hanoi. En av Lidmans bästa böcker som hon skrev under det litteraturvetenskapsmännen påstår var hennes exil från litteraturen.

Citerat från veckans läsning

"Jämförelser, klagomål, slagsmålsreferat, beskyllningar, insinuationer, vredesutbrott, vägfrågor, utsagor, äggskal[...], två eller tre sidor hat, fem till tio kärleksbevis - medborgerligt, motvilligt och ohejdbart nedtecknade under åren1964-68."
ur "Förord" i Vänner och u-vänner av Sara Lidman (förordet dubblerar som baksidestext)

"Vad jag har sagt är helt enkelt, att vi måste låta ordet radikal behålla sin bestämda, politiska innebörd. Det är mera än en ordfråga. Tänk om det blir modernt att betrakta lite vagt kulturdebatterande som radikalt! Då har ju saltet mist all sälta!"
ur "Den nya radikalismen" (1931) i Den goda tonens pingviner av Per Meurling

"hon tänker låta tvillingarna växa upp och utåt bara erkänna att det finns ett barn. Ett barn som efter behov kan uppträda i dubbel kapacitet, så att säja. Pojkarna kan så småningom gå i skolan varannan dag. När den ena är i skolan kan den andra sitta hemma och plugga, om du förstår. När dom blir äldre kan dom göra karriär som en person fast dom i själva verket är två"
ur Sena sagor av P. C. Jersild

Citerat från veckans läsning

"Now a group of long-haired bearded Negro youths marches out with drums and marching cadence, though they look weary and full of combat. At the front of the group one boy marches with a pike on the top of which is a white man's head still dripping blood."
ur Experimental Death Unit #1 i Four Black Revolutionary Plays av LeRoi Jones

"Visarna på alla klockor var nervösa."
ur Dagbok från Schweiz av Eyvind Johnson 

Citerat från veckans läsning

"Revolutionen är en systematisk sammanställning av allt mänskligt, allt hopp. Det börjar med att vi samlas och säger: detta är orättfärdigt. Hennes nacke, hennes hand."
ur En hemstad av Kristian Lundberg

"Africa people, our fingerprints are everywhere/on you america, our fingerprints are everywhere, Cesaire told you/that, our family strewn around the world has made more parts of that world/blue and funky, cooler, flashier, hotter, afro-cuban james brownier/a wide panafrican/world"
ur "In the Tradition" av Amiri Baraka

Amiri Baraka (LeRoi Jones) 1934 - 2014

I förordet till Dikt for viderekomne, ett urval av Amiri Barakas dikter tolkade till norska, så skriver Baraka att han "vil skrive poesi som kan bli lest og forstått når vi endelig har en 'fri verden'".

Baraka hette från början Everett LeRoi Jones. Och som LeRoi Jones (minus Everett) debuterade han med diktsamlingen Preface to a Twenty Volume Suicide Note 1961. Dikterna i den var mycket påverkade av beat-poesin. Bartakas/Jones genombrott blev musiessäsamlingen Blues People som finns på svenska. Och musik hade ett stort inflytande på Barakas poesi.

Som dramatiker slog han genom med pjäsen The Dutchman. Som finns översatt som I tunnelbanan i volymen I en akt. Det var med den boken jag upptäckte Baraka.

Jones bytte 1967 namn till Imamu Amear Baraka, som han senare ändrade till Amiri Baraka. Detta efter att han blivit anhängare av svart nationalism. Han skulle senare komma att överge den svarta nationalismen för en tredjevärldismvariant av marxismen.
Så har Baraka alltid varit en förändringens poet. Men det finns också en röd linje mella de olika perioderna. Bilder som återkommer. En av Barakas bästa pjäser har den underbara titeln What Was The Relationship of the Lone Ranger to the Means of Production? (1979) och the Lone Ranger återfinns redan i dikten "Look for You Yesterday, Here You Come Today" i debutsamlingen.

Barakas tidiga poesi och pjäser hyllades av kritikerna. Men de blev mindre glada ju radikalare Baraka blev. Och framförallt vita recensenter brukar avfärda dikterna från Hard facts (1975) och framåt som plakatpoesi. Som ett svar på detta så finns i samlingen Poetry for the advanced (som gett namn åt det norska urvalet) dikten "Afro-amerikansk sang" en rektangel i vilken det står orden "Dette er et kommunistisk/dikt!". (övers. J. S. Jónsson)

I en annan dikt i samma samling, "Ja, dette er hva jeg mente!", finns raderna "Poesien må se det som sin sentrale oppgave/å bygge/et marxist-leninistisk/kommunistparti/i U.S.A."
Att avfärda exempelvis Ann Jäderlunds dikter för att de inte medverkat till bildandet av ett marxist-leninistiskt parti skulle nog de flesta se som orimligt. Men liksom i "T. T. Jackson sings" ("I fucked your mother/on top of a house/when I got through/she thought she was/Mickey Mouse"*) så var Baraka delvis ute efter att provocera. Och uppenbarligen är politik mer provokativt än obsceniteter. (Låt-oss-bygga-ett-kommunistiskt-parti-dikterna är heller inte så väldigt många)

Personligen tycker jag att Barakas poesi är bra under alla hans stadier. Och att han var en av Förenta staternas största poeter.
I Sverige har Barakas poesi och dramatik efter namnbytet tyvärr nästan helt ignorerats. Något man kan märka på de okunniga notiserna om honom i den svenska pressen nu efter hans död.

I de tas upp kontroversen med dikten "Somebody blew up America" där Baraka i en dikt om elfte september nämnde ryktet om att alla israeler som arbetade i World Trade Center skulle ha ringt in sjuka dagen för attacken. Detta rykte var inte sant. Och Baraka som under sin nationalistiska svarta period var antisemit (något han tog avstånd ifrån när han blev maoist) borde tänkt sej för och inte haft med raden. Men jag är inte säker på att det var enbart det som gjorde folk så upprörda över dikten.  Som innehåller raderna: "Who got the tar, who got the feathers / Who had the match, who set the fires / Who killed and hired / Who say they God & still be the Devil"..."who say you ugly and they the goodlookingest".

Förutom att skriva pjäser och poesi så var Baraka viktig för Black Arts Movement och hade en egen teater. Hans musikessäer ekar fortfarande i diskussionen i dag i Förenta staterna. Han ska ha påverkat hip-hop-scenen.
Och även om vi ännu inte lever i en fri värld så kan vi läsa hans dikter och pjäser och essäer.

* "T. T. Jackson sings" finns tolkad i Dikt for viderekomne. Men just den översättningen fungerar inte riktigt. Det är annars en bra volym. Synd att det inte finns en liknande på svenska.
En bra introduktion till Barakas författarskap kan du få genom den tjocka urvalsvolymen The LeRoi Jones/Amiri Baraka Reader som fortfarande bör finnas i tryck. Den innehåller dikter, musikkritik, pjäser, essäer och ett romanutdrag.
Jag har tolkat en dikt av Baraka. En av hans Why's/Wise-dikter från 90-talet. Jag är tyvärr inte helt nöjd med avslutningen ("to get/out!" är sista orden i originalet)
Fotot överst är taget av Chester Higgins jr. och föreställer Baraka och Mayas Angelou 1991. Det fanns med i New York Times artikel om Baraka efter hans död.

Ur Ka 'Ba av Amiri Baraka (1934-2014)

Ka 'Ba

[...]

Our world is full of sound
Our world is more lovely than anyone's
tho we suffer, and kill each other
and sometimes fail to walk the air

[...]

We have been captured,
brothers. And we labor
to make our getaway, into
the ancient image, into a new

correspondence with ourselves
and our black family. We need magic
now we need the spells, to raise up
return, destroy, and create. What will be

the sacred words?

Amiri Baraka
finns i Black Magic (1968 (då han fortfarande hette LeRoi Jones))

Ivanhoe av Walter Scott

Vår historia måste nu gå något tillbaka i tiden, för att underrätta läsaren om vissa tilldragelser, som äro väsentliga för att kunna förstå det följande af denna vigtiga berättelse.

På nyårsdagen läste jag om Ivanhoe av Walter Scott. Det är en bra roman. Vilket de av er som brukar se den på TV istället kanske har svårt att tro. Men det är en trivsam gammal historisk roman. Trivsamheten ökas av att mitt exemplar är från 1887 (det är troligtvis den äldsta bok jag äger) och har en för genren passande gammalstavning. Framförallt gillar jag att 'tyvärr' stavas 'ty värr'.

Berättelsen utspelar sej i slutet av 1100-talet i ett England där saxare hatar normander och normander hatar saxare. De två folkslagen är bara överens om en sak: de tycker alla lika illa om judar. De flesta personnager i boken, till och med broder Tuck, är antisemiter.

Ivanhoe är bland annat en roman om antisemitism. Den kom ut första gången 1820 så det är inte förvånande att det finns en del i skildringen av judarna här som det går att ha invändningar emot. Den vackra judiska unga kvinnan och hennes rike far är en kliché ända sen Köpmannen från Venedig (som Scott citerar i början av ett kapitel, alla kapitlen inleds med citat). Och den judiske fadern är snål. Och denna snålhet skildras ofta på ett skämtsamt sätt.
Men i ett par scener kommer det fram att han har en god anledning att vara snål.

Redan när Ivanhoe först kom ut ville många läsare att Ivanhoe skulle bli ihop med judinnan Rebecka istället för "den mindre intressanta Rowena". Det är Scott själv som kallar den stackars Rowena för mindre intressant i ett förord från 1830. Där svarar han de läsare (eller "läsarinnor" som han kallar dem) som shippat Rebecka och Ivanhoe på två sätt. Dels menar han att detta inte vore möjligt på den tiden. Men franförallt hävdar han att det vore fel att på detta sätt låta Rebeckas dygd få en belöning. Dygden bör vara sin egen belöning och inte ge timlig lycka.

Ivanhoe har sina brister. Upplösningen lyckas förena det osannolikt melodramatiska med en västgötaklimax. Och en del av romanfigurertna är lite platta. Men det är fortfarande en spännande och roande roman. Som spelat en stor roll för den medeltida berättelsen i allmänhet och Robin Hood-äventyren i synnerhet.   

Citerat från veckans läsning

"På väggen i klassrummet hänger alla bokstäver som finns. A-bilden har en apa, på B är det en banan. På N-bilden var det en neger förut men fröken sa att negrer inte ser ut så och ritade en nyckel i stället."
ur Solknepet av Christina Kjellsson

""'Nej, tro inte, att jag afundas dig, broder Gurth', sade Wamba; 'trälen sitter vid spiselbrasan, när frimannen måste ut på slagfältet. - Och hvad säger Oldhelm af Malmsbury: bättre vara en narr vid ett gästabud, än  en vis man i ett handgemäng.'"
ur Ivanhoe av Walter Scott, översättare okänd