Böcker lästa i februari

A. Gunnar Bergman: Du sitter i rävsaxen
Diktsamling.

Doktor Gormander (pseudonym för Gunnar Ohrlander): Gormander slår tillbaka. Svenska pampar
Svagast av Gormander-samlingarna jag läst hittills. Kanske för att den har ett tema (pampar, det vill säja socialdemokratiska politiker på 70-talet). Ändå ofta väldigt rolig.

Lars Gustafsson och Lars Bäckström: Nio brev om romanen
Författaren Gustafsson och kritikern Bäckström brevväxlar kring skrivandet ett år på det tidiga sextiotalet.
Lite förvirrande börjar alla breven med "Hej Lars".
Omläsning.

Madeleine Gustafsson: Med andras ögon
Litteraturkritik. Mest från 70-talet. Good shit.

Pettina Gappah: Sorgesång för Easterly
Zimbabwiansk novellsamling.

Sara Lidman: Varje löv ett öga
Artiklar från 70-talet. Inte lika bra som den tidigare samlingen Vänner och u-vänner. Att Vietnamkriget tog slut var ett problem för vänsterdebattörerna.

Per Meurling: Den goda tonens pingviner
Artikelurval från åren 1931-46. Om litteratur och historia. Mycket fängslande.

China Mieville (text) och Alberto Ponticelli, med flera (bild): Dial H: Volume 2: Exchange
Seriealbum. Andra och sista i serien.

Arne Sand: Erövraren
Sands andra roman. I och med denna har jag läst alla Sands böcker.

Yvonne Vera: Flammande fjäril 
Zimbabwiansk roman. Vilket gör detta till den månad då jag läst flest böcker från Zimbabwe hittills. Det vill säja två.

Frances Vestin: Handbok i barnindoktrinering
Tidstypisk debattbok om barnuppfostran från slutet av 60-talet.

Edmund White: En pojkes egen historia
Självbiografisk roman.

Sänghästen, red. Sven Holm

Ur Stripes, skriven av Harold Ramis (1944-2014)

"We're all very different people. We're not Watusi. We're not Spartans. We're Americans, with a capital 'A'. You know what that means, do you? That means that our forefathers were kicked out of every decent country in the world. We are the wretched refuse. We're the underdog. We're mutts! But there's no animal that's more faithful, that's more loyal, more loveable than the mutt. Who saw Old Yeller? Who cried when Old Yeller got shot at the end? Nobody cried when Old Yeller got shot? I'm sure. I cried my eyes out. So we're all dogfaces. We're all very, very different, but there is one thing that we all have in common: we were all stupid enough to enlist in the Army. We're mutants. There's something wrong with us, something very, very wrong with us. Something seriously wrong with us!"
ur Stripes (1981)
Manus till Stripes skrevs av Harold Ramis tillsammans med Len Blum och Daniel Goldberg. Så det är inte helt säkert att han skrev talet ovan. Stripes ,som också var Ramis skådespelardebut, är en något ojämn film. Men jag har alltid gillat den här scenen. Ramis var med och skrev flera andra bra filmer, som Animal House, Ghostbusters och Groundhog Day. Den sistnämnda regisserade han även.

Citerat från veckans läsning

"Makokoba är en plats där varje barn har en berättelse som förvånar genom sina detaljer."
ur Flammande fjäril av Yvonne Vera, övers. Roy Isaksson

"It's kind of hard to explain this, kid, but there are more realities out there than you could ever count. Some make sense. Som don't. Like a land of living graffiti. But all of them have heroes"
ur Dial H. Volume 2 Exchange av China Miéville

"Man kan mycket väl läsa Henry Miller eller Bibeln eller en tidningsartikel för en liten unge, om han vill höra på. Många barn uppskattar av någon anledning sådan läsning väldigt mycket."
ur Handbok i barnindoktrinering av Frances Vestin

Nattens språk av Rut Hillarp

I dag skulle Rut Hillarp ha fyllt hundra år. Därav denna repris.


I "Orfeus" av Rut Hillarp så trotsar Orfeus medvetet förbudet om att vända sej om efter Eurydike. "En glimt av hennes ansikte/nu/är värt mer än närhetens år," - han väljer ögonblicket när han ser henne och hon utplånas framför att leva samman med henne: "I tusen sånger ska jag älska henne". I dikten "Eurydike" som kommer direkt efter dikten där Orfeus har ordet svarar hon "Bara ett ögonblick vände han sig om för att se mig./Bara ett ögonblick var jag verklig."

Första gången jag hörde berättelsen om Orfeus och Eurydike och dödsriket var på dagis genom ett barnradioprogram med antika myter och historien skrämde skiten ur mej. Hillarp bevarar och lyfter fram det skrämmande i de myter hon använder sej av i sina sena diktsamlingar. Och det skrämmande, utplånande i förälskelsen och kärleksakten.
Som hos Hillarp är något som redan är försvunnet, också i berättelser om evig kärlek. "Trolldrycker är inte att lita på" heter det i slutet av en av Hillarps många dikter om Tristan och Isolde.

"Orfeus" och "Eurydike" finns i Spegel under jorden från 1982. Och i urvalet Nattens språk. Det är sammanställt i samråd med Hillarp av Lasse Söderberg och innehåller dikter ur alla hennes sex diktsamlingar. De tre första kom 1946-1950, de tre senare 1982-1991.

En skillnad mellan samlingarna efter den mer än trettioåriga pausen och de tidigare är att de senare illustrerades av Hillarps vackra dubbelexponerade fotografier. Här är dessa utspridda över hela volymen. Och passar väl till Hillarps dramatiska poesi med dess solar och nätter och stormar (Hillarp is as metal as they come).

Också i dikterna går det att se skillnad. Men tematiken är i mycket densamma. Den sista diktsamlingen (den första Hillarp-samling jag läste) heter Strand för Isolde och Isolde finns med redan i den första samlingen Solens brunn dikten som gett detta urval sitt namn handlar också om Tristan & Isolde).

Redan i den boken beskrivs kärleken som något skrämmande och berusande. I en av dikterna är jaget fastkedjad vid en klippa och väntar på sin älskare, sitt monster som med kyssar och blixtar genomstinger hennes kropp - "Och den som ville befria mig/skulle jag skratta åt." Som i den senare "Ariel" ("När stormen kommer är du redo") är naturens krafter och kärleksakten sammanbundna.

Hillarp berättar olika sägner om de ögonblick när man blir verklig. Som prosadikten/novellen "Drottningen". Där en drottning bestämmer sej för att döda kärleken. Men som säjs länge leva på doften av kungens ögonlock. "(de är ju alla jag själv)" heter det i en parentes i en av dikterna. De många myterna kretsar kring samma ämne - "I tusen sånger ska jag älska henne."

Jag har bara läst två av Hillarps diktsamlingar i helhet och det är för länge sen för att jag ska kunna uttala mej om huruvida rätt dikter finns med. Men de som finns med är bra. Det är lite synd att det (säkert kortvariga) nyväckta interesset för Hillarp inte lett till en volym med hennes samlade dikter. Men som en tröst finns det här urvalet från 1995 fortfarande att köpa.

"Så ser du på mej, så väntar du. Och jag betraktar din spegelbild i mina händer och gråter. Jag skapar porträttet. Du skapar myten. Du sveper mig i danser som du aldrig ska lossa från mina axlar." (ur "Myten" i Båge av väntan (1950)).

(Först publicerad den 20 januari 2012.)

Om en pornografisk novell av Inger Christensen

Tills plötsligt en av dagarna i maj inte hade varit så lyckad, men i gengäld rätt hemlighetsfull av njutning. Han hade känt sig iakttagen utan att dock kunna upptäcka någon iakttagare. Oron ville som vanligt inte lämna honom, hans kuk blev stående rakt ut i luften.

           - ur "Den vidunderliga kärleken" av Inger Christensen, övers. Bertil Lagerström

Den svenska och den danska litteraturhistorien speglar ofta varandra. Ett exempel är antologin Sänghästen från 1965. Med undertiteln En erotisk antologi. Konceptet är samma som i den av Bengt Anderberg redigerade antologiserien Kärlek vars första del kom ut samma år: finlitterära författare skriver pornografi.

Boken är redigerade av Sven Holm och innehåller 21 noveller av 21 (då) unga danska författare. Bland de mer kända av författarna märks Leif Panduro (vars roman Skit i traditionerna nämns i en annan novell), Klaus Rifbjerg, Dorit Willumsen, Poul Borum och Inger Christensen.

Den intressantaste novellen i samlingen är "Den vidunderliga skönheten" av Christensen (i Sänghästen del II, boken gavs ut samtidigt i två volymer. Vilket gjorde att dess uppföljare fick namnet Sänghästen del III).
Christensen var 30 år när Sänghästen kom ut. Hon hade hunnit ge ut sina första två diktsamlingar och romandebuterat. Språket och berättartekniken (med en återkommande hänvisning till "folk som kände honom" som dock alltid säjs ha fel) påminner lite om Inger Christensens roman Azorno som kom ut två år senare.

Som flera av novellerna i Sänghästen är "Den vidunderliga skönheten" inte direkt ren pornografi även om den har det för genren vanliga temat exhibitionism. Den handlar om en man som går ut naken på sin balkong varje dag och som en dag känner att någon iakttar honom.
Den börjar som något som skulle kunna vara en vanlig erotisk novell. Men där pornografiska berättelser efter hand brukar öka i oanständighet så stegras här istället det poetiska bildspräket. Vilket gör att slutet av novellen påminner en del om Christensens poesi. Den pornografiska effekten går väl att diskutera men resultatet blir rätt så vackert.

Förutom Christensen så är boken inte oväntat ojämn, men de flesta av novellerna är rätt hyfsade. Flera av författarna satsar på den humoristiska tonen. Bäst av dessa lyckas Borum (som då var gift med Christensen) med en skabrös skröna. Andra går liksom Christensen den mer litterära vägen. Som Willumsen vars novell handlar om svampars kärleksliv eller något liknande. Intressant är att en av novellerna, "Uppfyllelse" av Christian Kampmann, har ett homosexuellt tema. Något som inte finns i någon av novellerna i Anderbergs Kärlek I.
Allt som allt bjuder Sänghästen liksom sin svenska kusin Kärlek I mer på roande tidsdokument än på stor litteratur.

VÄRLDSHISTORIA

Fram emot hösten 

tycker världsmodern

att det kan vara dags

att konservera.

Och då sätter hon in

jordklotet i kylskåpet

och för ytterligare

säkerhet strör hon salt över.

Men hon kan inte komma sig för

att låta jorden frysa definitivt

- hon tar alltid ut globen

och ställer den i solen igen.

Men när hon ser hur ohyran

skövlar marken och växtligheten

under något som den kallar krig

är hon starkt frestad.

A. Gunnar Bergman

"Världshistoria" finns i Bergmans diktsamling Du sitter i rävsaxen (1947) som jag håller på och läser nu. Den var populär på sin tid men är väl i dag närmast bortglömd.

Citerat från veckans läsning

"Folk som saknade insikt skulle säga att det passade utmärkt till hans natur, som de för övrigt omöjligen kunde veta något om, själv visste han att när han köpte dessa bilder var det i ett blint, kanske hopplöst och i varje fall ansträngande försök att motsvara sin natur."
ur "Den vidunderliga skönheten" av Inger Christensen, övers. av Bertil Lagerström

"Under en lång tid, nästan ett år, hade jag en förstoring av en av Gun Kessles bilder från Chauvigny uppnålad på anslagstavlan i mitt arbetsrum, den med de onda fåglarna, som håller ett spädbarn i sina klor.
  Fågeln fyller nästan hela bildytan, och i dess klor sprattlar det försvarslösa livet.
  Folk som kom in i mitt rum frågade alltid hur jag kunde ha en så hemsk bild på väggen, och jag svarade alltid:
  - Den lugnar mig.
  Det ligger en oerhörd lättnad, en segerkänsla i detta att också våra värsta aningar kan få form, bild, ord."
ur "Lättnaden när en sanning sägs" i Med andras ögon av Madeleine Gustafsson

10 bra kärleksromaner

Glad amerikaniseringen-ökar-dag! 

Guldsmedens hemlighet av Elia Barceló 
En man faller tillbaka i tiden och möter en kvinna han som ung kommer att inleda ett förhållande med. En melankolisk spansk kort roman från 2003.

Henrietta ska du också glömma av Stig Claesson
En vacker och sorglig berättelse. En av Slas bästa.

Historiens förfärande skönhet av Viivi Luik

Och allt skall vara kärlek av Kristian Lundberg
"En berättelse om kärlek. Det är till slut det enda som det återstår att prata om. Det är så jag tänker. Allt annat blir meningslösa stavelser, garderingar, skydd. Undanflykter."

Sången om den röda rubinen av Agnar Mykle

Vårens höst av Pa Chin 
"På vägen än talade jag med henne, än tänkte jag för mig själv, denna flicka var verkligen underlig, hon älskade att dricka vin som liknade blod, och hon älskade att se Greta Garbos filmer."
Också i kinesiska romaner från 30-talet så går ungdomar omkring och har ångest och är förälskade. 

På spaning efter den tid som flytt av Marcel Proust
Lite lång. Det hade varit bra med en förkortad version.

Vid Grand Central station där satt jag och grät av Elizabeth Smart
Vackert skriven bok med vacker titel.

Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg
Svensk 1910-talsroman när den är som bäst.

Dagarnas skum av Boris Vian
I centrum av denna absurda roman (där en man ägnar hela sitt liv åt att samla på Jean-Sol Partres skrifter, en kock lagar de märkligaste av recept) finns en övertygande kärlekshistoria. 
"Hörnen i rummet mildrades och rundades av under musikens inverkan. Colin och Chloé vilade nu i mitten av en sfär.
  'Vad var det?' frågade Chloé.
  'Det var The Mood to be Wooed', sa Colin.
  'Det var det jag kände', sa Chloé." 
(mer om Dagarnas skum på länken)
(repris från förra året. Det kommer att komma nya inlägg snart, men det har varit två jobbiga veckor.)

5 bra böcker av Gertrude Stein

Idag skulle Gertrude Stein ha fyllt 140. En del människor menar att det är intressantare att läsa om Steins liv än att läsa Stein själv. En del människor har fel.

Melanctha

Ömma knappar
Liksom Melanctha något av en skandalsuccé. Sherwood Anderson berättar i en text som är tryckt i början av den svenska utgåvan om en sammankomst där man läst högt ur boken och hur publiken skrattade. 1914 måste denna samling prosadikter ha framstått som väldigt besynnerlig. Det är ännu i våra dagar en konstig bok. Det är fortfarande en rolig bok.

Alice B. Toklas' självbiografi
Trots titeln så är den här skriven av Stein och handlar förutom de första kapitlen mer om Stein än om Toklas. Det experimentella är nedtonat. Men mycket av det egensinniga hos Steins prosa, som hennes förkärlek för upprepningar (den utgåva jag har läst av boken hade ett feltryck där ett par sidor var tryckta två gånger - det dröjde ett bra tag innan jag insåg att detta inte var meningen) finns kvar. Men det är Steins mest lättlästa bok. Samtidigt som den fortfarande är bra. Den här och Melanctha är de som det är störst chans att du skulle tycka om.
Toklas kom själv senare att ge ut en egen självbiografi (som jag inte läst) och den rätt så underbara Alice B. Toklas kokbok som också blir en slags bereättelse om hennes liv.

Blod på matsalsgolvet
“They said nothing happens in the country but there are more changes in a family in the country in five years than in a family in the city and this is natural. If nothing changed in the country there could not be butter and eggs. There have to be changes in the country, there had to be breaking up of families and killing of dogs and spoiling of sons and losing of daughters and killing of mothers and banishing of fathers. Of course there must in the country. And so this makes in the country everything happening in the country. Nothing happens in the city. Everything happens in the country. The city just tells what has happened in the country, it has already happened in the country.
Lizzie do you understand.”
Efter den John Dickson Carr där hjälten i en monolog går igenom 97 olika lösningar på the locked room mystery så är det här min pusseldeckarfavorit..

Texter 1908 - 46 och Vad är mästerverk?
Två samlingar Stein-texter i urval av Görgen Antonsson (innehållet i böckerna var från början tänkt att ingå i en och samma volym). Den bästa introduktionen till Steins författarskap. Här finns prov på Steins olika perioder. Hennes mer experimentella stil passar bättre i det korta formatet (själv har jag aldrig läst den tjocka Making of an american, i de här urvalen finns kortare texter från samma tid i samma stil så man slipper ta sej igenom den).
"Oroa er inte. Oroa er inte över en historia nej oroa er inte. Man måste tvunget få reda på hur en historia slutar även om den inte gör det. Historien om Fred Annday slutar inte men det beror på att det inte finns något mer intresse för den. Och på sätt och vis ja på sätt och vis är detja är det alltid så. Jag kan berätta den här historien medan jag går. Så vill jag berätta en historia.
Alla får ta och lära sig att romaner är sådana." (sista kapitlet i "Fred Annedays, Anndays, Andays vidskeplighet. En roman ur det verkliga livet" (1934) i Vad är mästerverk?, övers. G. Antonsson

(Repris från 27 juli 2011. Då det var 65 år sen Stein dog.)

Citerat från veckans läsning

"Jag var säker på att jag var Jupiter eller hans förklädda och bara skenbart maktlösa inkarnation.[...]Under ett oväder trampade jag så fort att jag trodde jag skulle hinna i kapp det vindpiskade regnet. När jag susade in i den våta varma skuren av droppar skakade jag högra handen enligt en egen magisk formel. På detta tecken från sin härskare suckade och välvde sig universum och avlossade en blixt. Till slut täckte fantasin min inre värld som mögel på en apelsin."
ur En pojkes egen historia av Edmund White, , övers. Thomas Preis