Ur En bortgången värld av Nadine Gordimer (1923-2014)

"Den här dagen, ja. I förmiddags körde jag över velden, och det var precis den veld, den sol, den vintermorgon som existerade när man var nio år gammal; för mig; för Max.[...]Och medan jag körde över velden för att träffa Bobo (Max hörde änderna snattra i ett samtal han aldrig förstod), promenerade en man omkring i rymden. Jag sa: 'Graham, vad i all världen tror du de kommer att kalla det i historien?' och han sa: 'Jag har just läst en bok som omnämner oss som den Bortgångna Borgerliga Världen. Hur tycker du det låter?'
Jag skrattade. Det for över min hud som vind över vatten; den där känslan man ibland får av en viss kombination av ord. 'Det har ett trevligt döende tonfall. Men det är en politisk definition - sådana är ingenting att ha.'"
ur En bortgången värld av Nadine Gordimer, övers. Marianne Gerland-Ekeroth (i original heter boken The Late Bourgeois World, vilket borde vara vad Graham säjer ovan, ordleken försvinner i översättningen)