I dag är det hundra år sen den finlandssvenska författaren och konstnären Tove Jansson föddes. Hon dog 2001 så tyvärr kommer hon inte att kunna fira sin hundraårsdag som Självhärskaren i Muminpappans memoarer med överraskningsgala i stor stil.
Jansson gjorde mycket annat än muminböckerna, hon illustrerade andra författare, målade tavlor och skrev litteratur vänd till vuxna. Men jag som många andra förknippar henne mest med muminböckerna.
Vi hade en karta över Mumindalen hängande i vår lägenhet när jag var lliten. Min mor hade gjort den efter den som finns i böckerna men i stort format. Och jag fick böckerna lästa för mej när jag var liten.
Jag plockar fram Trollvinter ur bokhyllan. Mitt ex är en sliten förstautgåva som tillhört min mor (det står dock min mosters namn i den, om min mor fått den eller snott den vet jag inte). Denna bok som min mor läste när hon var liten läste hon och min far ur för min bror och mej när vi var små.
Muminböckerna är böcker jag fortfarande läser i. Många stycken tycker jag mycket om. Som detta ur Trollvinter:
"Det är en sång om mig själv, svarade nögon ur gropen. En sång om Too-ticki som har byggt en snölykta, men refrängen handlar om helt andra saker.
Jag förstår, sa Mumintrollet och satte sig i snön.
Det gör du inte, sa Too-ticki vänligt och stack opp så mycket att hon visade sin röd- och vitrandiga tröja. För refrängen handlar just om sånt man inte förstår. Just nu tänker jag på norrsken. Man vet inte om det finns eller bara syns. Allting är mycket osäkert, och det är just det som lugnar mig."
Jag har skrivit tidigare om Tove Jansson här på bloggen. Jag länkar till två inlägg jag är nöjd med:
Nationalmusei utställningskatalog 438
Om en utställning med dockor av mumintrollen som Tove Jansson gjort som jag var på som liten och om ututställningsjatalogen.
Tove Janssons illustrationer till Snarkjakten
Tove Jansson illustrerade som sagt flera andra författares böcker. Som den här klassiska berättelsen av Lewis Carroll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar