Självbetraktelser av Marcus Aurelius

"För den slungade stenen är det intet ont att falla, intet gott att stiga."

Marcus Aurelius var en romersk kejsare. Han gjorde väl en del typiska kejsarsaker som att kriga och sånt. Men han skrev också en samling levnadsregler och reflektioner. Självbetraktelser heter de i den översättning jag har av Ellen Wester i Forumbiblioteket (det finns en senare reviderad version av denna översättning). Det grå omslaget känns passande.

E. M. Cioran skriver i Om olägenheten i att vara född att Marcus Aurelius står honom närmare än Friedrich Nietzsche: "I valet mellan frenesins lyrik och försonlighetens prosa tvekar jag inte. Jag finner mera tröst och till och med mera hopp hos en trött kejsare än hos en ljungande profet." (övers. Lasse Söderberg)
Och även om jag nog skulle blivit irriterad på en del som skrivs här om det sagts av en samtida så läser också jag hellre den trötte kejsaren än många ljungande profeter.

Man skulle kunna säja att detta är en slags tidig självhjälpsbok. Även om det är en bok som hjälper dej att inte förundras ("Hur barnslig och outvecklad är inte den som förundrar sig över något som sker här i världen!") eller glädjas alltför mycket. Detta råd ger Marcus Aurelius dej t. ex. om du skulle råka gilla musik: "Behaget i en sång, en dans eller en brottningskamp lär du dig akta ringa, om du t. ex. sönderdelar sångens harmoniska hela i dess enskilda ljud och inför vart och ett frågat dig, om det är detta som tjusar dig. Du kommer att blygas."

"Men inom mig log mitt hjärta." Här finns ändå ett slags ljus (som är en förklaring till att Marcus Aurelius i Förenta staterna ofta är citerad i riktiga självhjälpsböcker).

"Hur löjligt människornas beteende är! Sina samtida, som de leva tillsammans med, vilja de ej tala väl om; däremot vilja de själva bli lovordade av sina efterkommande, som de aldrig har sett och aldrig skola få se. Det är ju ungefär som om man skulle bedrövas över att icke även förfäderna överhopat en med lovord."