Baraka hette från början Everett LeRoi Jones. Och som LeRoi Jones (minus Everett) debuterade han med diktsamlingen Preface to a Twenty Volume Suicide Note 1961. Dikterna i den var mycket påverkade av beat-poesin. Bartakas/Jones genombrott blev musikessäsamlingen Blues People som finns på svenska. Och musik hade ett stort inflytande på Barakas poesi.
Som dramatiker slog han genom med pjäsen The Dutchman. Som finns översatt som I tunnelbanan i antologin I en akt. Det var med den boken jag upptäckte Baraka.
Jones bytte 1967 namn till Imamu Amear Baraka, som han senare ändrade till Amiri Baraka. Detta efter att han blivit anhängare av svart nationalism. Han skulle senare komma att överge den svarta nationalismen för en tredjevärldism-variant av marxismen.
Så har Baraka alltid varit en förändringens poet. Men det finns också en röd linje mellan de olika perioderna. Bilder som återkommer. En av Barakas bästa pjäser har den underbara titeln What Was The Relationship of the Lone Ranger to the Means of Production? (1979) och the Lone Ranger återfinns redan i dikten "Look for You Yesterday, Here You Come Today" i debutsamlingen.
Barakas tidiga poesi och pjäser hyllades av kritikerna. Men de blev mindre glada ju radikalare Baraka blev. Och framförallt vita recensenter brukar avfärda dikterna från Hard facts (1975) och framåt som plakatpoesi. Som ett svar på detta så finns i samlingen Poetry for the advanced (som gett namn åt det norska urvalet) dikten "Afro-amerikansk sang" en rektangel i vilken det står orden "Dette er et kommunistisk/dikt!". (övers. J. S. Jónsson)
I en annan dikt i samma samling, "Ja, dette er hva jeg mente!", finns raderna "Poesien må se det som sin sentrale oppgave/å bygge/et marxist-leninistisk/kommunistparti/i U.S.A."
Att avfärda exempelvis Ann Jäderlunds dikter för att de inte medverkat till bildandet av ett marxist-leninistiskt parti skulle nog de flesta se som orimligt. Men liksom i "T. T. Jackson sings" ("I fucked your mother/on top of a house/when I got through/she thought she was/Mickey Mouse"*) så var Baraka delvis ute efter att provocera. Och uppenbarligen är politik mer provokativt än obsceniteter. (Låt-oss-bygga-ett-kommunistiskt-parti-dikterna är heller inte så väldigt många)
Personligen tycker jag att Barakas poesi är bra under alla hans stadier. Och att han var en av Förenta staternas största poeter.
I Sverige har Barakas poesi och dramatik efter namnbytet tyvärr nästan helt ignorerats. Något man kan märka på de okunniga notiserna om honom i den svenska pressen nu efter hans död.
I de tas upp kontroversen med dikten "Somebody blew up America" där Baraka i en dikt om elfte september nämnde ryktet om att alla israeler som arbetade i World Trade Center skulle ha ringt in sjuka dagen för attacken. Detta rykte var inte sant. Och Baraka som under sin nationalistiska svarta period var antisemit (något han tog avstånd ifrån när han blev maoist) borde tänkt sej för och inte haft med raden. Men jag är inte säker på att det var enbart det som gjorde folk så upprörda över dikten. Som innehåller raderna: "Who got the tar, who got the feathers / Who had the match, who set the fires / Who killed and hired / Who say they God & still be the Devil"..."who say you ugly and they the goodlookingest".
Förutom att skriva pjäser och poesi så var Baraka viktig för Black Arts Movement och hade en egen teater. Hans musikessäer ekar fortfarande i diskussionen i dag i Förenta staterna. Han ska ha påverkat hip-hop-scenen.
Och även om vi ännu inte lever i en fri värld så kan vi läsa hans dikter och pjäser och essäer.
* "T. T. Jackson sings" finns tolkad i Dikt for viderekomne. Men just den översättningen fungerar inte riktigt. Det är annars en bra volym. Synd att det inte finns en liknande på svenska.
En bra introduktion till Barakas författarskap kan du få genom den tjocka urvalsvolymen The LeRoi Jones/Amiri Baraka Reader som fortfarande bör finnas i tryck. Den innehåller dikter, musikkritik, pjäser, essäer och ett romanutdrag.
Jag har tolkat en dikt av Baraka. En av hans Why's/Wise-dikter från 90-talet. Jag är tyvärr inte helt nöjd med avslutningen ("to get/out!" är sista orden i originalet)
Fotot överst är taget av Chester Higgins jr. och föreställer Baraka och Mayas Angelou 1991. Det fanns med i New York Times artikel om Baraka efter hans död.
(Först publicerad i januari 2014 efter Amiri Barakas död.
I serien med inlägg om alla böckerna i min boksamling så har jag skrivit om Dikt för viderekomne och om Four Black Revolutionary Plays.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar