Eldträd tidig morgon

 I dikten "Vinter, del I" i Mattias Jeschko-Edbergs diktsamling Eldträd tidig morgon står tidningen Sydsvenskans kontor och vakar över de som åker in mot Malmö till försvar för "det klassamhälle/man inte vill tala om." Dikten är en slags landskapsskildring sett från ett bussfönster. Flera av dikterna skildrar stadslandskap. En dikt (som mer liknar en aforism) heter "Anteckningar för det mekaniska landskapet". Och ordet landskap återkommer flera gånger i dikterna. En dikt talar om "ett bittert och kuvat landskap". 

Eldträd tidig morgon är Jeschko-Edbergs andra bok men hans första diktsamling. Boken innehåller trettiofem dikter av varierande längd. Den är utgiven på Celanders förlag. Ett förlag som annars mest ger ut vänsterpolitisk faktalitteratur.
Och dikterna i Eldträd tidig morgon är ofta politiska. De skildrar ett Europa, en värld i sönderfall genom diktjagets ögon. Göran Sonnevis "Vi är inte skit!" citeras men orden säjs också ha försvunnit.   

En anledning till att det inte skrivs så mycket uttalat politisk poesi nuförtiden är att det är svårt att skriva bra politisk poesi. Om tonen inte blir rätt riskerar det att bli lite fånigt. Som raderna "Disneyland, idag, befolkas till stora/delar av den medelklass/som är öppen för fascismen" (okej) i den mestadels bra längre dikten "Eurodisney / Place de Stalingrad" (där diktjaget föreställer sej hur man i framtiden kommer att ha fascistiska massmöten på Disneyland).
Men dessa felsteg är få. Och eftersom det är ovanligt med uttalat politisk poesi nuförtiden så känns samlingen uppfriskande att läsa. 

Dikterna är inte bara av olika längd utan också av lite olika slag. Flera skildrar världen ur diktjagets ögon. Vid datorn eller på väg mot arbetet. Ett par är närmast ready-mades med notiser ur tidningar, stycken ur böcker, videokassettbaksidor. En del är korta berättelser.
Ett par av mina favoriter innehåller övernaturliga inslag. Som "Fruitloops" och dess mordiska spökbarn och en om en tom taxibil ur vilken det kommer skratt och ljus.
Mottot till diktsamlingen är också de första raderna ur Alan Moores klassiska skräckserie "Anatomilektionen", som inleder serien Swamp Thing (här är avståndet mellan Sonnevi ochSwamp Thing kortare än man tror).

En av de starkaste dikterna i samlingen "Transkriptioner av dagsljus" redogör för förhörsmetoder CIA använder sej av. Den sju sidor långa dikten redogör i detalj tortyren ("Vid en granskning av videobanden och loggböckerna/identifierade man 83 användningar av skendränkning"). Dikten är effektiv och obehaglig. Den påminner mej om Peter Weiss läsdrama Rannsakningen. 

"Transkriptioner av dagsljus" följs av en av de ljusare dikterna i samlingen. En kort fin dikt om en tidig morgon med författarens dotter. Ett exempel på hur väl sammansatt samlingen är.

Och även om de flesta av dikterna är rätt mörka med en trötthet över sej så finns där också skärvor av förhoppning och skönhet och trots allt. Som morgonljuset som får trädkronorna att brista ut "i eldfärgade blommor" i titeldikten eller fjärilarna som flyger in i ett rum i en annan av dikterna. 

"Vid våra fötter ligger poesin kvar/bortglömd" heter det i en dikt. Och samlingen återkommer till poesins roll med varierande grad av lit till dess förmåga. Eldträd tidig morgon är i vilket fall värd att plocka upp.
"En dag kommer barnen att lyfta sina huvuden/och se sig omkring med förundran."

(Först publicerad 23 november 2013.)