Murphy av Samuel Beckett

"Månen, som av en enastående slump var full och befann sig i perigeum, var 46 400 km närmare jorden än den hade varit på fyra år."
Inledningen till kapitel 3 av Murphy, övers. Pelle Fritz-Crone

En av frågorna på min munta (muntlig tentamen) på Samuel Beckett-kursen var att ge exempel på humorn hos Samuel Beckett.
Om jag minns rätt var det främst exempel ur Molloy-trilogin som efterfrågades. Som figurernas gångstil. Och en bit där Malone flyttar stenar från en ficka till en annan.

Tidigt i författarskapet var Beckett mer öppet humoristisk. Som i romanen Murphy från 1938.
Boken driver med den realistiska romanens konventioner.
Av och till är den riktigt rolig. Och rätt så sorgsen.

Den humoristiska sidan av Becketts böcker blir mindre med åren men försvinner aldrig helt.

(Detta inlägg ingår i en serie fär jag skriver om böckerna i min boksamling, en bok i taget, i alfabetisk ordning.)