"- Då man skrivit vers, tar författaren dem till Penningverket, där kungadömet edsvurna poeter håller sina sammanträden. Här sätter dessa officiella granskare styckena på prov, och om de bedöms ha god halt, taxerad man dem ej efter deras längd utan efter deras udd. Sålunda är den som dör av hunger aldrig annat än en grobian, och begåvat folk lever alltid gott."
övers. Leif V. Gustavson
Citatet ovan är en beskrivning av hur valutasystemet funkar på månen. Där man betalar med verser. Våra hjältar har ett par bra sonetter så de kan klara sej ett bra tag.
Detta i Cyrano de Bergeracs Resa till månen där författaren själv har huvudrollen. Numera är Cyrano de Bergerac mest känd genom Edmond Rostands pjäs om honom. Den där den stornäste Cyrano skriver kärleksbrev åt en med en vackrare näsa. Men han skrev själv böcker och pjäser.
Som Resa till månen som först kom ut 1657. Där han färdas till månen. Författaren försöker först ta sej till månen genom att binda många små flaskor med dagg kring sej. Solens värme drar flaskorna och vår hjälte till sej och han stiger snabbt mot himlen.
Detta första försök må ha misslyckats men visst är det mer poetiskt än vår tids raketer.
Cyrano de Bergerac kommer ändå till månen där han stöter på olika fantastiska saker. Som böcker man lyssnar på.
Då boken blev populär kom det en fortsättning kallad Resa till solen där vår hjälte bland annat möter Tommaso Campanella, författaren till Solstaten. Jag har ett utdrag ur boken i Sam J. Lindwall antologi Den fantastiska romanen 1 (Och den här senare getts ut i sin helhet på Lundwalls förlag Fakta & Fantasi).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar