"Då barkassen krängde föll solen på Spaceland och Powell kunde se de hundratals hemisfärerna avteckna sig mot den mörkblå skyn som såpbubblor på ett schackbräde."
övers. Göran Byttner
Ensam mot universum (The Demolished Man) hör till sf-genrens klassiker. Alfred Besters roman gick först som följetong i sf-magasinet Galaxy och gavs sen ut i bokform 1953. En svensk översättning kom redan 1955 i Lindqvists bokserie Atom-böckerna. Det är denna utgåva jag har.
Romanen utspelar sej i ett framtida utsvävande samhälle där mord inte längre begås pågrund av telepati. Vår hjälte - en av de rikaste människorna i världen - beslutar sej ändå för att mörda en av sina konkurrenter. Det är en slags deckare. Men en där spänningen ligger i hur brottet blir uppklarat - inte i vem mördaren är.
Samhället som skildras är som ett amerikanskt 50-tal uppskruvat. Om det hade haft telepater. Och flera bebodda planeter.
Bester var påverkad av modernismen. Vilket märks bland annat av att han låter en del personnager ha namn där typografiska symboler ersatt några av deras bokstäver. Bland annat det nuförtiden allestädes närvarande snabel-a:et. Detta är något nedtonat i den svenska översättningen.
Delar av romanen bygger lite väl mycket på freudianska teorier men annars är jag rätt så förtjust i Besters barocka berättelse. De två slutmeningarna hade i sej räckt för att göra boken värd att läsa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar