"Kalevala slutar med ett lingon.
I femtionde sången, jungfrun, vallhjonet Marjatta, sitter i riset och längtar när ett lingon ropar till henne, 'plocka mig'. Flickan når inte men tar en käpp, och det faller, i Lars Huldéns översättning, 'på hennes fina kängor', så uppåt, 'till de jungfruliga knäna', sen ner i magen där det befruktar henne.
[...]
Sången säger en del om lingonets trots och vilja, det ruttnar aldrig, står tjurskalligt i åratal indränkt i sitt eget jävlar jävlar jävlar konserveringsmedel."
ur "Plockare eller för hand?" i Fogghelflora av Joar Tiberg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar