"'Jag fick en idé. Jag spelade in min röst tusen gånger på ett band. När jag sänder det i stan, så låter det som tusen människor. Ett tröstande ljud, ljudet av en folksamling. Jag ordnade det så att dörrar slår i stan, barn sjunger, jukeboxar spelar, allt går med urverk. Om jag inte tittar ut genom fönstret, om jag bara lyssnat, så är allt som det ska. Men om jag tittar förstör jag illusionen. Jag antar att jag börjar känna mig ensam."
ur "Nattliga samtal", övers. Gunnar Barklund
Ray Bradbury har skrivit en stor mängd noveller. Och gett ut flera novellsamlingar. De flesta av dessa finns på svenska (åtminstone om inte räknar diversr best of-samlingar) då Bradbury varit populär i Sverige. Efter Oktoberfolket blir samlingarna sämre. Och man hittar kanske bara några riktigt bra noveller i varje samling
Så finns en av mina absoluta favorit-bradbyar "Pojkar! Odla jättechampinjoner i din källare" gömd i den ojämna Glädjens mekanismer (samlingen innan Den kalla vinden och den varma).
Den kalla vinden och den varma kom ut 1969. Den engelska bättre titeln är I sing the body electric. Den ursprungliga titelnovellen handlar om en robotfarmor.
Min favoritnovell här är nog "Morgondagens barn" där ett par till sin förvåning blir föräldrar till en liten blå pyramid ("Den blå pyramiden rörde på sig. Den började gråta.") Eller kanske "Nattliga samtal" som jag citerar ovan. Ett slags svar på Samuel Becketts Krapps sista band. På Mars.
En tidsresenovell om Ernest Hemingway funkar inte lika bra.
Det är en rätt lättviktig samling utan egentlig röd tråd. Men en lättviktig Bradbury är bättre än mycket annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar