En fransk bok om svensk arbetarlitteratur

"En angränsande fråga som här ofta kommer upp i diskussionen är varför Sverige var det enda landet som fick en riktig proletärlitteratur."
ur Spaden och pennan av Philippe Bouquet, övers. Jan Stolpe

Att läsa en fransk bok om svensk arbetarlitteratur kan tyckas vara att gå över ån efter vatten. Men Phillippe Bouquets Spaden och pannan från 1990 är en bra introduktion till den svenska proletärlitteraturen.

Den franska utgåvan var första delen av tre där de andra delarna var antologier. Den ena ett urval noveller, den andra en samling där arbetarförfattare skriver om sina verk.

Bouquet skriver mest om de gamla klassiska arbetarförfattarna. Boken är dedicerad till Ivar Lo-Johansson. Men han visar också en stor entusiasm för den (då) unga arbetarlitteraturen. Som när han utser Bunny Ragnerstam till "en av de främsta prosaisterna i den nutida svenska litteraturen". Det kan man kanske tycka är att ta i. Även om Ragnerstams historiska romansvit om Kristianstad som inleds med Innan dagen gryr är väldigt bra.

Arbetarlitteraturen är en av de viktigaste strömningarna i svensk litteratur. Även om det inte är troligt att det skulle märkas i en kanon utfärdad av kristdemokraterna eller svenska akademien. Den här boken ger en bra introduktion till den.