"Marsbon blev mycket allvarlig. 'Säg mig en gång till. Ser ni inte stan som jag beskriver den? De mycket vita pelarna och de mycket smäckra båtarna och festljusen ― å jag ser dem så klart! Och lyssna! Jag kan höra hur de sjunger. Det är inte alls långt bort.'"
ur "Augusti 2002: Möte i natten" i Invasion på Mars av Ray Bradbury, övers. Olle Moberg
Jag tror att den första Ray Bradbury jag läste var novellen "Möte i natten" i Kamratposten. En novell där en jordman på Mars möter ett spöke av en marsbo, eller möjligen en novell om en marsbo som möter ett spöke av en jordman.
"Möte i natten" finns i Invasion på Mars (The Martian Chronicles i original, den lyckade svenska titeln får man anta att översättaren Olle Moberg stod för) kom ut i början av 50-talet och är en samling berättelser där man först försöker och sedan lyckas kolonisera Mars. Och en berättelse om det nya Mars-samhällets undergång.
Invasion på Mars blev efter en recension av Christopher Isherwood (Bradbury hade stött ihop med Isherwood i en bokhandel och trugat på honom ett signerat ex av boken, åtminstone är det så legenden går) Bradburys stora genombrott och gav honom en läsekrets också utanför science fiction-publiken. Som en av få sf-författare så bjöds Bradbury att sitta med vid det litterära finbordet.
Den spanskspråkiga utgåvan av boken inleds till exempel med ett förord av självaste Jorge Luis Borges.
Och här hemma i Sverige framhöll Elisabeth Tykesson Invasion på Mars som den främsta av de sf-böcker som då, år 1954, fanns att få tag på i svenska bokhandlar i sin presentation av genren i BLM (jag har detta nummer). Och Artur Lundkvist tillhörde Bradburys fans.
Och samlingen eller romanen är rätt så speciell. Med noveller som sträcker sej från skräck till melankoli. Boken är lyrisk och vemodig men också rätt arg.
Det finns lite olika utgåvor av The Martian Chronicles med varierande innehåll. Den svenska utgåvan verkar följa den brittiska. En del amerikanska utgåvor har på senare år uteslutit "Upp genom luften" där alla svarta i en stad lämnar staden för att åka till Mars. En novell jag minns gjorde intryck på mej som liten.
Den har kommit ut flera gånger på svenska. Och bör gå rätt lätt att hitta på antikvariat. Jag har en pocketutgåva från mitten av 80-talet som jag köpte några år senare på en bokrea. Tio spänn kostade den minns jag. Väl spenderade pengar.
När Ray Bradbury dog 2012 så citerade jag här på bloggen slutet av den sista novellen i boken "Oktober 2026: Picknick på Mars". Det kändes passande.
(Det här inlägget inleder Butter tar ordets Ray Bradbury-vecka där jag varje dag kommer att ha en eller två texter om Bradbury.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar