Mina vänner av Emmanuel Bove

"Jag tycker om att ströva omkring nere vid Seine. Bassängerna, dockorna och slussarna får mig att drömma om en avlägsen hamn där jag skulle vilja bo. I fantasin ser jag flickor och sjömän som dansar, små flaggor, orörliga skepp med master utan segel.
  Dessa drömmar varar inte."
övers. Katarina Frostenson

"När jag vaknar är min mun öppen. Mina tänder är flottiga: det vore bättre att borsta dem på kvällen, men jag orkar aldrig. Tårar har torkat in i mina ögonvrår.". Så inleds den korta romanen om Victor Bâton och hans försök att komma nära andra människor och skaffa sej vänner. Det går inte så bra.

Det är en förfärlig berättelse. Så förfärlig att den inte kan undgå att bli komisk.
Men även om det går att förstå att folk inte vill bli vän med den inte särskilt sympatiske Victor så tror jag de flesta också kan känna igen sej i honom. Och om man i början boken kanske skrattar åt Victor så känner man sej mot slutet snarare sorgsen.

Boken kom ut 1924 och blev då en framgång men sjönk ner i den litterära glömskan. Men blev sen återupptäckt på 70-talet. Jag har den i Tidens klassiker-serie från början av 90-talet. Förra året gavs den ut på nytt i Lind & Co:s serie med 1900-talsklassiker.