Timeless stories for today and tomorrow, en antologi redigerad av Ray Bradbury

"Only occasionally, as years pass, do the sunsets, the awes, wonders, and beauties break through our shells. So, now and then, we must remind ourselves of the wondrous and delightful. Some of us sit down and write fantasies. Others, like yourself, read them."
ur förordet av Ray Bradbury

Ray Bradbury redigerade 1951Timeless stories for today and tomorrow. Det är en antologi med fantasy. På sätt och vis. Bradbury skriver i förordet till den här samlingen från 1951 att han har valt noveller av författare som sällan skriver fantasy. Shirley Jackson, John Steinbeck och Christopher Isherwood är några av namnen. Ett annat är Franz Kafka som är representerad med "I straffkolonin".
Det är en trevlig volym. Men det får mej att fundera på huruvida man kan kalla "I straffkolonin" för fantasy.

På ett plan är frågan rätt enkel. Kafka skrev i en annan tradition än fantasyns. Han må ha påverkat författare i genren men har själv inte påverkats av den. Och alltså är detta inte fantasy. 

Men just "I straffkolonin" står ut mindre i en fantasyantologi (eller en antologi med nästan-fantasy) än många andra Kafkanoveller.

Om man tar "Förvandlingen" som visserligen inte är realistisk går det där rätt lätt att peka ut hur den skiljer sej från genren. Att det inte finns någon förklaring till Samsas omvandling gör inte att det inte är fantasy. Men i fantasy när något liknande sker så är det för att i den värld som finns sådant brukar ske.

Men i "I straffkolonin" målas en värld, ett rike upp där sådant som användandet av den onödigt tillkrånglade avrättningsapparat i novellen händer. Visserligen ser vi bara en liten del av den världen.
Man skulle kunna invända att språket, den sakliga tonen skiljer sej från den som brukar användas i fantasyn. Men en del av till exempel Ursula K. LeGuins senare noveller har lite samma slags distanserade ton.

Å andra sidan kan man fråga sej huruvida detta spelar särskilt stor roll. Inlivandet av en kafkanovell i en genreantologi (jag har sett honom också i skräckantologier, jag tror samma novell) spelar väl mest samma syfte som när bibliotekarier ställer Brott och Straff bland deckarna och nöjt noterar att utlåningen av verket går upp. Och därmed lurar på intet ont anande läsare denna tråkiga bok som till skillnad från många andra tråkiga böcker inte är en deckare.

Men just Kafkas stora inflytande på genren gör ändå att jag tycker skillnaderna och likheterna de imellan är intressanta. Och också de övriga novellerna i antologin får en ofta att fundera över gränserna mellan genrelitteratur och mainstream. 

Bradbury gav ut en till sån här antologi med mer litterär fantasy: The Circus of Doctor Lao and other improbable storis. Titelberättelsen är en kortroman av Charles Finney som har vissa likheter med Bradburys roman Oktoberfolket (Something wicked this way comes) som vi kommer att ta upp senare denna Ray Bradbury-vecka.

(Annan version publicerad 15:e maj 2009. Då under titeln "Kafka som fantasy". Inledningen och avslutningen har ändrats.)