Den vackre Antonio

"De fula vännerna respekterade Antonio och de skulle också ha avundats, ja, kanske hatat honom, om inte också de hade smittats och påverkats av de kvinnor som de umgicks med och utan att vara medvetna om det förälskat sig i honom."
ur Den vackre Antonio av Vitaliano Brancati, övers. Karin de Laval

Jag köpte en gång Den vackre Antonio för sex kronor (priset står kvar i blyerts på insidan av omslaget). Det var en krona och fem öre mer än man fick betala för boken när den kom ut 1954.
Den gavs då ut i FiB:s Världsbibliotek: Moderna italienska berättare. Det står på innerfliken andra böcker i serien. Jag har inte hört talas om någon av dem. Och det är väl rätt troligt att du varken hört talas om Vitaliano Brancati eller hans roman om den vackre Antonio.
Boken trycktes i 32 000 exemplar.

Det är en riktigt bra roman. Om en man i en liten by i Sicilien som är bedårande vacker men tyvärr också impotent. Det är en slags komedi om italiensk manlighet. Brancati hade behandlat temat med det sicilianska manlighetsidealet i en tidigare, mer uttalat komisk roman. Temat känns fortfarande modernt. Men berättelsen har åldrats i en del aspekter. I förordet kallas den till exempel för "en sexuellt ovanligt öppenhjärtad bok," vilket man knappast hade kallat den i dag.

Brancati dog ett par år efter att han skrivit Den vackre Antonio som blev hans sista fullbordade roman. En ofullbordad gavs ut postumt. Ett par av Brancatis böcker har filmats. Bland annat Den vackre Antonio. Jag har inte sett filnen.

(Detta inlägg ingår i en serie där jag skriver om böckerna i min boksamling, i alfabetisk ordning.)