A Clockwork Orange

"Sen drog jag den ljuvliga nian ur mappen, så att Ludwig van också var nagoj, och lät nålen väsa in på sista satsen som var idel salighet[...]och sen den ljuvliga saliga melodin som bara handlade om att glädjen är en härlig gnista liksom från himlen, och då kände jag de gamla tigrarna ta språnget in i mej och kastade mej över dom där två unga nevestorna."
ur A Clockwork Orange av Anthony Burgess, övers. Caj Lundgren

A Clockwork Orange utspelar sej i en nära framtid. 1962 års nära framtid. Då gavs denna roman av Anthony Burgess ut för första gången. Vilket Modernista uppmärksammar genom att kalla den nya utgåvan för jubileumsutgåva. Ett inte tidigare översatt slutkapitel ingår.

Vi får följa den 15-årige Alex. Som också är bokens berättare. Han leder ett litet gäng som roar sej med att misshandla, råna och våldta. Och så gillar han Beethoven, framförallt Beethovens 9 (numera EU:s nationalsång, något som man kan se som en tanke).

Boken är berättad på ett framtidsslang som är hälften ryska. Det finns en ordlista längst bak. Men den fanns inte med i första utgåvan av romanen och egentligen behövs den inte. Man vänjer sej och lär sej orden medan man läser. Framtidsslang har använts rätt ofta efter den här romanen men sällan lika effektivt, språket drar in en i romanens värld.

Ibland ger kombinationen av ryska och engelska nya betydelser. Tydligast i ordet för bra. Som heter "horrorshow". Översättaren Caj Lundgren har valt horrorskönt för den svenska översättningen. Som har hållit rätt bra. (Översättningar med slang tenderar annars att åldras snabbare. Men så är det ju heller inte riktig slang.) Ett annat ord med dubbla betydelser är "gulliver" som betyder huvud men också får en att tänka på Gullivers resor. Boken är liksom den en satirisk fabel.

Alex åker fast och får i fängelset genomgå en rehabilitering som ska ta väck hans kärlek till våld. Och här blir romanen en parabel om människans fria vilja och sånt kal. Egentligen tycker jag att det här är den svagaste delen av boken. Det är som något gjort att diskutera i ett program om filosofi på TV.

Den första svenska utgåvan av boken hette En apelsin med urverk. Senare utgåvor har behållit den engelska titeln (även om den Månpocket jag haft sen tidigare bara heter Clockwork Orange utan A).

En apelsin med urverk vore en bättre titel men titeländringen är nog pågrund av Stanley Kubricks filmatisering. Som är en bra film.
Men boken har en egen ton. Och är rolig och fängslande och det är lite synd att filmen är mer känd.

Den här jubileumsutgåvan innehåller som sagt ett kapitel som inte funnits med i tidigare svenska utgåvor. Då dessa följt den amerikanska versionen. Jag skulle gissa att det återigen här är filmens fel att kapitlet tidigare inte vart med. Då boken är närmare filmen utan.

Den utgåva som jag först läste av romanen innehöll ett referat av och citerade sista stycket av detta slutkapitel. Så jag visste vad som skulle hända. Men det gjorde ändå en stor skillnad att läsa denna epilog. Som förutom att den återställer symmetrin hos Burgess  roman (och Burgess var mycket inne på symmetrier) ger en större tyngd åt romanen och medverkar till att höja den ett snäpp över den gängse dystopin.

(En lätt reviderad repris från 16 augusti 2012. Reprisen ingår i en serie med inlägg om böckerna i min boksamling i bokstavsordning.)