That could hold you, dear lady, from going insane
That could ease you and cool you and cease the pain
Of your useless and pointless knowledge"
ur "Tombstone blues" av Bob Dylan
Jag blev förvånad när Bob Dylan fick nobelpriset i litteratur. Men jag blev mer förvånad av kritiken mot priset. Ser man till en del av reaktionerna så skulle man kunna tro att det hade gått till Justin Bieber.
Det har talats om populism och att gynna populärkulturen. Men åtminstone sen Dylan blev hedersdoktor vid Princeton 1970 har han varit inskriven i finkulturen. Och så länge jag kan minnas har han nämnts i nobelprisspekulationerna (kanske inte lika mycket på senare år).
Om man ser till några av de andra amerikanska kandidaterna så är Joyce Carol Oates en populär och storsäljande författare. Och John Ashbery och Thomas Pynchon må skriva smal svårbegriplig poesi respektive gargantuanska modärnistiska romaner men bägge blandar in populärkulturella referenser i sina verk.
Pynchon var en gång nominerad till en Nebula (ett science fiction-pris). Han förlorade det till Arthur C. Clarke. John Ashbery har varit MTV:s poet laureate. Samtalet från populärkulturen kommer inifrån det litterära huset.
"Poesin förtvinar när den kommer för långt från musiken" skriver Ezra Pound i ABC för läsare. En invändning mot att Dylan fick priset är att han är musiker, inte författare. Men Dylans texter ligger mycket nära poesin. Och till litteraturen hör sånglyriken.
Men jag vet inte riktigt om jag instämmer i Horace Engdahls råd att läsa texterna utan musiken. Sången är ju en del av verket. (Aidan Day skriver intressant om hur Dylans sång påverkar hans lyrik i första kapitlet av Jokerman: Reading the Lyrics of Bob Dylan — en bok som jag kan rekommendera.) Och för egen del hör jag ändå melodin när jag läser texterna.
Dylan har också i sin poesi influerats av gamla amerikanska folksånger. Detta är tydligast på de tidiga skivorna. Men också den senare Dylan är mer influerad av Anthology of American Folk Music än av Dylan Thomas och Arthur Rimbaud. Ekon från gamla märkliga folksånger hörs genom hela hans ouvre.
En invändning man kan ha emot årets nobelpris är att Bob Dylan här verkar i en tradition som till stor del varit afroamerikansk och att till exempel Amiri Baraka, som liksom Dylan blandade beatpoesi och folkmusik, därför hade varit en bättre kandidat (om han inte hade varit död) från den traditionen.
Men Dylen bygger vidare på traditionen och gör (liksom Baraka) något nytt och eget av den.
Jag lyssnade igenom Dylans diskografi i början av året. Och slogs då av hur stark den faktiskt är.
Är då Dylan mer värd litteraturvärldens största pris än Ashbery, Oates och Pynchon? Alla de tre är på var sitt sätt utmärkta författare (om än, liksom Dylan, lite ojämna) som jag har haft stort nöje av att läsa. Och de hade, liksom Dylan, varit väl värda priset.
Om nån av dem hade fått priset så hade kanske artiklarna på kultursidorna handlat om deras verk. Jag minns när jag diskuterade Dylan en gång med min mor att hon då sa att det hade varit roligt om Dylan fick nobelpriset för då hade det kanske kommit intressanta närläsningar av hans texter. Jag tror inte hon hade varit nöjd med nivån på den diskussion om Dylan som har varit.
Dylan skrev en låt om när han mottog hedersdoktoratet i Princeton: "Day of the locusts". Jag hoppas han skriver en sång om sitt nobelpris också.
Förra veckan repriserade jag ett inlägg om Dylans baksidestexter. Jag har även skrivit en del annat om Dylan tidigare:
Om Bob Dylans diktroman Tarantula
Dylans roman från 1966 är inte fullt så dålig som det säjs men det är knappast för den han fått nobelpriset. Kom i nyutgåva för ett par år sedan med både svensk och engelsk text.
En lista med Bob Dylans tio bästa sånger
I dag hade jag säkert haft tio andra sånger.
precis, kritiken är lite svår att förstå, Oates är ju också populär... Jag har en vän som åker till "alla" Dylans konserter, i alla fall de i närheten i Norden, hon är glad. Bokbloggare också negativa... kanske för att de inte kan säga att de har "läst" Dylan...?
SvaraRaderaDet är svårt att skryta med att man känner till Bob Dylan.
SvaraRaderaSen blir Joyce Carol Oates så klart inte sämre av att hon säljer bra.
"Sure was glad to get out of there alive"
SvaraRaderaAnd the locusts sang.
SvaraRaderaJoyce Carol Oates säljer bra för att hon är en halvdålig författare. Vem orkar bry sig om hennes flod av mediokra böcker. Dylan skulle såklart inte haft priset, för han är varken prosaförfattare eller poet, han är en sång och dansman. Och som sån fick att det relevanta Polarpriset. För mig är valet av Dylan lite som att höja spaghetti och köttfärssås till gastronomisk höjd. Jag gillar, men uppskattningen måste hålls på en rimlig nivå, nära verkligheten. Adonis hade varit ett bra val. Dylans produktion efter skilsmässoplattan innehåller bara Desire av värde. Jag gillande hans biografi vol 1, framför allt för all namedropping och ser fram emot vol 2, som jag tror aldrig kommer.
SvaraRaderaVolum 2 av biografin verkar dröja. Jag borde läsa ettan.
SvaraRaderaJoyce Carol Oates har skrivit flera bra romaner och noveller. Och hennes bok om boxning är den bästa bok om boxning jag har läst. Vilket kanske inte säjer så mycket.
Men herregud Agdalen, vad pysslar du med? "För mig är valet av Dylan lite som att höja spaghetti och köttfärssås till gastronomisk höjd" hur orkar man torgföra såna här töntigheter? Och sen bygga det på hittepå som "han är varken prosaförfattare eller poet", när han uppenbarligen är det. Du har till och med bemödat dig att skriva upp hans biografi över böcker som du gillar på din profil!
SvaraRaderaOch så har han släppt flera bra skivor efter 'Desire', bara för att slänga in det i protokollet.
Själv bryr jag mig inte om priset särdeles, men blev glad precis av samma anledningar som butters mamma. Men istället blev det bara surmanglad åsiktsdebatt av det hela, eftersom det tydligen är det enda intelligentian hinner med idag. Det är för himla trist.
Jag är också rätt besviken på kultursidedebatten som följde.
SvaraRaderaAtt Dylan är en musiker först är kanske en legitim invändning men det är inte en intressant invändning.