Det blir en annorlunda upplevelse att läsa en berättelse om man sett filmen innan.
Två av de fem novellerna i Fåglarna och andra noveller av Daphne du Maurier har filmatiserats: Titelnovellen och "Titta inte nu". Novellerna i boken har funnits tidigare på svenska men just den här novellkombinationen är ny.
Två av de fem novellerna i Fåglarna och andra noveller av Daphne du Maurier har filmatiserats: Titelnovellen och "Titta inte nu". Novellerna i boken har funnits tidigare på svenska men just den här novellkombinationen är ny.
"Titta inte nu" blev filmen Don't look now av regissören Nicolas Roeg. Det är en obehaglig suggestiv film. Den säjs vara du Mauriers egen favorit av de filmer som byggde på hennes berättelser. Novellen är inte dålig. Den har ungefär samma handling som filmen. Ett gift par har förlorat sin dotter och hustrun får kontakt med ett par systrar. En av systrarna säjer att hon kan se deras döda dotter.
Det är en välskriven och gedigen skräcknovell men den saknar Roegs films smygande obehagliga känsla och är betydligt mer konventionell. Den har också ett oväntat slut som tyvärr blir mindre oväntat om man sett filmen (även om detta nu inte är du Mauriers fel).
Det är en välskriven och gedigen skräcknovell men den saknar Roegs films smygande obehagliga känsla och är betydligt mer konventionell. Den har också ett oväntat slut som tyvärr blir mindre oväntat om man sett filmen (även om detta nu inte är du Mauriers fel).
Svagast i samlingen är "Inte efter midnatt", om en lärare med undertryckt homosexualitet som hittar en magisk hednisk krukskärva. Den har åldrats dåligt.
"De blå linserna" där en kvinna vaknar upp efter en ögonoperation och märker att alla människor har djurhuvuden är rätt festlig i sin beskrivning av de djurhuvade människorna men gör sen inte så mycket av premissen. Den lär vara påverkad av att du Mauriers man hade en affär.
Medan "Äppelträdet" ska ha influerats av att hon själv hade en affär. "Äppelträdet" är helt klart bäst av de ofilmade berättelserna i boken. Om en man som har ett äppelträd som kanske är hans döda fru.
I titelnovellen så börjar fåglarna attackera mänskligheten. ("Det är inte alls bara här, det är överallt. I London och över hela landet. Det har hänt någonting med fåglarna." övers. Gerd Lilliehöök) Enligt Jonas Thente i samlingens förord så inledde "Fåglarna" naturen slår tillbaka-genren. Vilket är tveksamt. Även om man struntar i att det kom ut en roman med samma namn där fåglar också attackerar folk så har vi ju till exempel "Myrorna" av H. G. Wells.
"Fåglarna" klarar sej lite bättre gentemot filmen Fåglarna. Fågelattackerna är ännu otäckare här (och boken slipper åldrade specialeffekter). Den är också tillräckligt annorlunda med en annan huvudperson för att ge den som sett Alfred Hitchcocks film en ny upplevelse.
Och den får en att förstå varför du Maurier fortfarande är en populär författare i England.
"Fåglarna" klarar sej lite bättre gentemot filmen Fåglarna. Fågelattackerna är ännu otäckare här (och boken slipper åldrade specialeffekter). Den är också tillräckligt annorlunda med en annan huvudperson för att ge den som sett Alfred Hitchcocks film en ny upplevelse.
Och den får en att förstå varför du Maurier fortfarande är en populär författare i England.
(Först publicerat 6 mars 2017. Regissören Nicolas Roeg dog nyligen. Andra bra filmer han gjorde förutom Don't look now är till exempel Performance och Walkabout.)
"Fåglarna" läste jag i tonåren, i någon svensk samling med "skräcknoveller" av olika författare. Eller skräck och skräck, obehagliga noveller var det i alla fall. Filmen såg jag inte förrän senare.
SvaraRaderaVill minnas att novellen slutade mer pessimistiskt än filmen, att det liksom inte fanns något hopp, och att filmen hade ett om inte lyckligt slut så i alla fall ett där huvudpersonerna såg ut att klara sig. Men minnet kan vara bedrägligt och det är länge sedan jag såg och läste dem.
du Maurier är så bra
SvaraRaderaSpiring: Jag vet inte om man ska avslöja hur de slutar här. Men de slutar i alla fall inte riktigt likadant.
SvaraRadera