Läst i januari

Årets första månad vart en bra läsmånad.

En dag ska jag bygga ett slott av pengar av Evin Ahmad
Kort bra svensk debutroman.

De Tales – Stories from Urban Brazil av Gabriel Bá och Fábio Moon
En samling serieberättelser av ett par serietecknande tvillingar.

Om dikten är ett mål, tillåt mig att misslyckas av Siv Cedering
Urval med dikter av en svensk-amerikansk poet. "Siv, säger jag,//det finns inget sätt/att komma bort från sitt//landskap, och ditt är/snö – ben, korallhjärna//och vinterhud", övers. Matilda Södergran

Kari disan av Ananda Devi
Novellhäfte, i tidskriften Karavans serie Karavan Noir.

Princess Bride av William Goldman
När William Goldman dog nyligen så citerade jag den här bokens första mening ("This is my favorite book in all the world, though I have never read it.") trots att jag inte hade läst boken utan bara sett filmen (jag hade läst själva förstameningen sen tidigare). Nu har jag i alla fall läst boken. Den var underhållande.

Hemsökelsen på Hill House av Shirley Jackson
En till bok där jag sett filmen (den från tidigt 60-tal, den andra filmatiseringen pratar vi inte om) men inte läst boken förut. Lite annorlunda stämning än i filmen. Och särskilt en av figurerna är mer sammansatt.

Shevek av Ursula K. LeGuin
Klassisk science fiction-roman om en man från ett anarkistiskt samhälle som besöker en kapitalistisk värld.

Inte en punkt. Snitt i Sonnevis Dikt av Arne Melberg
Essäer om Göran Sonnevis poesi. En intressant bok som fick mej att återbesök att flera av Sonnevis samlingar. Och läsa ett par jag inte läst förut (en finns med nedan, en andra håller jag på med).

Vägen till Mitteleuropa av Björn Sandmark
En samling essäer om centraleuropeisk litteratur och kultur.

Age of Bronze Vol 1: A thousand ships av Eric Shanower
Tecknad serie där Eric Shanower återberättar Iliaden.

Höst av Ali Smith
Andra boken av Smith jag läser, men den första romanen. Första delen i en serie. Jag kommer nog att läsa de andra delarna också.

Dikter utan ordning av Göran Sonnevi
"Den stora känslan av uppbrott/i den stigande januariluften/Ljuset följer molnen och vinden/Mitt livs ljus/rivs nu i trasor, klar himmel/kommer, med den köld/klarare ljus"

Maken av Gun-Britt Sundström
Omläsning. Bokcirkelbok.

På jagets fasta grund av Margareta Zetterström
Artikelsamling. Texter om musik och litteratur. En slags uppföljare till Margareta Zetterströms Jag hatar de likgiltiga (en av mina favoritböcker i genren).

Bästa jag sett, läst och hört 2018: Filmer

Det här är min sista sån här lista. Sen får 2018 vila i frid.

Caesar måste dö
Av bröderna Taviani. Från 2012. Om en uppsättning av William Shakespeares pjäs uppförd i ett fängelse. Gränsen mellan pjäsen och vad som händer i fängelset blir efter hand mindre klar.

Les Chansons D'Amour
Musikalfilm från 2007 av Christophe Honoré (såg även hans La Belle Personne som också var bra) med Louis Garrel och Ludivine Sagnier.

Chicks
Fransk film av Sophie Letourneur om en grupp unga kvinnor som bor tillsammans. Från 2009.

Everybody wants some!!
Film av Richard Linklater om en man som börjat spela baseballs på college. Från 2016. Påminner lite om Linklaters tidigare Dazed and confused i stuket. Flera av skådespelarna känner man igen från tvivelaktiga tv-serier som Teen Wolf och Glee och Scream Queens fast här är de utmärkta.

Faces, places
Såg om flera Agnès Varda-filmer förra året då jag skaffade två dvd-boxar med hennes filmer till mej själv i födelsedagspresent. Strax efter att Varda själv fyllde 90. Och så såg jag det här samarbetet med konstnären JR från 2017.

The Lobster
Sci-fi-film av Yorgos Lanthimos om en värld där folk som inte lyckas hitta romantiska partners blir förvandlade till djur. Vår hjälte har valt att bli en hummer om han inte lyckas bli ihop med nån. Från 2015.

Love & Friendship 
Whit Stillmans filmatisering av en mindre känd Jane Austen-roman (Austen spelar en roll redan i Stillmans Metropolitan). Kate Beckinsale och Chloë Sevigny, som bägge var med i Stillmans Last Days of Disco, har två av huvudrollerna i den här mycket underhållande kostymfilmen från 2016.

Marimbas from hell
En guatemalsk film från 2010 om en marimbaspelare som går med i ett heavy metal-band. Bandet finns på riktigt och har marimba med bland instrumenten men historien är annars fiktiv. Fyra marimba av fem möjliga.

Paterson
Första filmen jag såg 2018. Jim Jarmusch i gammal god form. Från 2016.

What we do in the shadows
Nyazeeländsk komedi från 2014 om en grupp vampyrer.

Citerat från veckans läsning

"Du menar en saga som redan finns? sa Elisabeth. Som Guldlock och de tre björnarna?
  De stackars björnarna, sa Daniel. En sån oförskämd, elak och stygg vandal till flicka. Som går in i deras hus utan att vara inbjuden och utan att ge sig tillkänna. Har sönder deras möbler. Äter deras förnödenheter. Skriver sitt namn med sprejfärg på sovrumsväggen.
  Hon sprejar inte alls sitt namn på väggen, sa Elisabeth. Det är inte med i sagan."
ur Höst av Ali Smith, övers. Amanda Svensson

Citerat från veckans läsning

"Vi for sedan till Ventlinge med vännerna  Jag plockade/den violetta väddklinten och den gula gulmåran till graven/Anna Rydstedt, död för tolv år sedan, född och uppvuxen/till detta enda: att vara Anna i världen  Anna av hela/universum, tänker jag  Går sedan ensam in i kyrkan/Bugar mig inför platsen där hennes kista stod"
ur "Ormöga; fjärde dikten; 2006" i Bok utan namn av Göran Sonnevi
  
"Jag ska nosa fram/en ny värld och dra upp/till de svagas gryt"
ur Ædnan av Linnea Axelsson

Lead av Mary Oliver 1935 - 2019

Lead

Here is a story
to break your heart.
Are you willing?
This winter
the loons came to our harbor
and died, one by one,
of nothing we could see.
A friend told me
of one on the shore
that lifted its head and opened
the elegant beak and cried out
in the long, sweet savoring of its life
which, if you have heard it,
you know is a sacred thing.,
and for which, if you have not heard it,
you had better hurry to where
they still sing.
And, believe me, tell no one
just where that is.
The next morning
this loon, speckled
and iridescent and with a plan
to fly home
to some hidden lake,
was dead on the shore.
I tell you this
to break your heart,
by which I mean only
that it break open and never close again
to the rest of the world.

Bästa jag sett, läst och hört 2018: Tecknade serier

Serierna nedan är inte nödvändigtvis serier som kom ut 2018, även om flera av dem gjorde det, utan serier som jag läste för första gången 2018. Tio tecknade serier i bokstavsordning efter titeln (då merparten av dem har olika tecknare och manusförfattare och de bägge är lika viktiga).

Arsene Schrauwen av Oliver Schrauwen
Belgiskt märkligt seriealbum som är en fiktiv berättelse om serietecknarens farfar.

Astro City 50 - 52 av Kurt Busiek (text) och Brent Anderson (bild)
De sista tre numren av serietidningen är en fortsättning på en tidig kort klassisk Astro City-serie om en man som drömmer varje natt om en kvinna han aldrig träffat. En passande final på serien. (Det ska komma fler miniserier, men det är sista numrena av den här utgåvan av tidningen.) Omslaget ovan är gjort av Alex Ross.

The Finder Library vol 1 av Carla Speed McNeil
Tjock samlingsvolym som innehåller Sin Eater, King of Cats och Talisman. Bilden ovan är dedikationen till Talisman. En mycket bra tecknad serie om ett framtida samhälle. Jag läste fyra såna här samlingsvolymer.

Lone Wolf and Cub Vol. 2: The Gateless Barrier av Kazuo Koike (text) och Goseki Kojima (bild)
Klassisk japansk tecknad samurajserie om en lönnmördare och hans bedårande lille son.

My favorite thing is monsters av Emil Ferris
Seriealbum om en liten varulvsflicka som löser brott (eller nåt sånt). En mycket bra serie.

Providence Act 1 av Alan Moore (text) och Jacen Burrows (bild)
Hommage till H. P. Lovecraft. Tecknad serie men med stort inslag av prosa. Varje kapitel följs av ett brev där huvudpersonen berättar det han upplevt (som läsaren just läst). Mycket bättre än Moores och Burrows andra lovecraftserie Neonomicon (som tyvärr tar över serien i sista albumet, men det påverkar inte det här första albumet).

Southern Bastards Vol 4: Gut check av Jason Aaron (text) och Jason Latour (bild)
Om en liten stad i den amerikanska södern. Och om myten om den amerikanska södern.

Unbeatable Squirrel Girl 31 av Ryan North (text) och Erica Henderson (bild)
Inte siste numret av Unbeatable Squirrel Girl men det sista tecknat av Erica Henderson. Och ändå gjort som en slags final. Det charmigaste numret av den charmigaste superhjälteserien.

The Unwritten: Tommy Taylor and The Ship That Sank Twice av Mike Carey (text) och Peter Gross (bild)
Jag läste hela Mike Careys och Peter Gross metalitterära serie om förebilden till en Harry Potter-liknande figur. Det här albumet består mestadels av den första berättelsen i den barnbokserie i serien som historien rör sej kring. 

Wonder Woman: Earth One Vol. 2 av Grant Morrison (text) och Yanick Paquette (bild)
Lite bättre än första albumet, jämnare. I serien finns Wonder Woman i niqab och en skurk som ser ut som Nick Cave. Grant Morrison har också, tillsammans med Liam Sharp, tagit sej an Green Lantern. De första numren av av den tidningen verkar rätt lovande.

Citerat från veckans läsning

"Var i förleden och köpte revolver i Helsingborg, sedan man konfiskerat min äldre, köpt i Orléans, och som jag missbrukat en natt på restauration här – kulorna synas än på Rydbergs Källare Østergade –"
August Strindberg i brev till Verner von Heidenstam d 3 Juni 1888. I August Strindbergs brev 7

"En dag ska jag bygga ett slott av pengar och där inne ska jag skydda alla jag någonsin älskat."
ur En dag ska jag bygga ett slott av pengar av Evin Ahmad

Bästa jag sett, läst och hört 2018: TV-serier

De flesta TV-serier jag ser på kommer från Förenta staterna. Förra året såg jag en del dansk, brittisk, mexikansk, indisk, japansk och kinesisk TV. Men amerikansk dominerade.
"Få människor förnekar att amerikansk TV är miserabel" skrev Olof Lagercrantz 1966. Nuförtiden verkar desto fler hylla den. Det pratas om televisionens guldålder. Underförstått den amerikanska.
En hel del TV är fortfarande miserabel. Men nedan finns tio serier jag gillat, i bokstavsordning.

3 %
Säsong 2. Brasiliansk ungdomsdystopi om en tävling för att välja ut de tre procent som ska få bo på en paradisö. Resten lever i fattigdom. En sak som gör att serien känns mer relevant än de flesta såna här är att det framtida dystopiska samhället här är meritokratiskt. Meritokratin spelar ju en roll även för att legitimera vårt eget samhällssystem.

Altered Carbon
Sci-Fi-serie som fungerar bäst när man är förkyld. En slags deckarserie i en värld där man kan byta kroppar. I en scen skjuter hjälten ihjäl sina fiender medan han bär på en rosa Hello Kitty-ryggsäck. I en annan slåss hjältinnan mot en rad svärdviftande nakna kloner. Temat med kroppsbyten och klassamhälle görs det inte så mycket med. Men den är ändå mycket bättre än den långsamma Westworld som delvis behandlar liknande ämnen (att Westworld lyckas ta vildavästern-sexrobotar gör uppror och göra något så tråkigt av det är nästan imponerande).

Channel Zero: Butcher's Block/Dream Door
Skräckserien Channel Zero har varje säsong haft en avslutad fristående berättelse i sex delar. I år kom två säsonger. Två drömlika suggestiva berättelser. Dream Door refererar till David Cronenbergs The Brood, vilket är trevligt.

Dear White People
Säsong 2. Dear White People bygger på filmen med samma namn. Det är en bra film. Och det har blivit en bra serie. Rolig och intressant. Med mycket filmreferenser.

Fargo
Säsong 2. Bygger på bröderna Coens film med samma namn. Men till skillnad från med Dear White People så är det inte de bakom filmen som gjort serien. Säsong två var bättre än första säsongen och innehöll referenser även till flera andra Coen-filmer. Bäst är när de lånar från monologen i Arizona Junior.

Handmaid's tale
Första säsongen. TV-serieversionen av Atwoods roman har n del brister. Men det finns stunder som när huvudpersonen i slutet av första avsnittet säjer sitt namn som den är riktigt bra. (Jag slutade dock se på serien efter de två första avsnitten av andra säsongen som fortsätter efter romanen slutat och som inte alls var lika bra).

The Magicians
Säsong 3. Bygger på bokserien med samma namn. Den här säsongen har förhåller sej friare gentemot böckerna. Vilket den tjänar på. En av höjdpunkterna är ett samtal mellan två av rollfigurerna fört enbart i populärkulturreferenser så inte älvorna ska förstå dem ("– We need to keep it like the best episode of Buffy. – The musical? – No, the other one.") En annan en helt tyst sekvens med den döva skådespelerskan Marlee Matlin.

She's gotta have it
Spike Lees remake på en av sina allra första filmer har sina brister (en bihandling om stjärtförstoring till exempel) men visar att Lee fortfarande kan sina saker.

Supergirl
Säsong 3. Det finns en massa TV-serier med superhjältar nuförtiden. Det här är den charmigaste av dem jag sett. Serien tappade lite när Callista Flockhart lämnade den. Men har trots fåniga huvudskurkar (inte utomjordingar den här säsongen, utan magiska utomjordingar eller nåt) hittat sin stil igen. Det är kanske inte bra direkt men rätt underhållande.

Twin Peaks: The Return
Jag var lite tveksam till den här först eftersom folk har hyllat den så mycket och folk brukar ha fel. Men den är riktigt märklig och bra. Bättre än original-Twin Peaks.

Citerat från veckans läsning

"Hur många gånger jag än tittar efter på karlarna på jobbet är det inte en enda jag kan bli det minsta förtjust i, och då är det illa ställt, för jag kräver verkligen inte mycket för att hänga upp ett svärmeri på någon. I skolan, på universitetet, vilket ämne man än läste – alltid fanns det någon att vila blicken på.
  Men medelåldrande tjänstemän i nylonskjorta som pratar om marginalskatten! Kan man ligga med en högerman, är en fråga jag läser hos Jan Myrdal att hans hustru formulerat. Svaret måste så vitt jag förstår bli nej."
ur Maken av Gun-Britt Sundström

"'Nell?' Theodora tittade upp på henne och log. 'Jag är verkligen hemskt ledsen för det där, hör du', sade hon.
  Jag skulle vilja se på när hon dog, tänkte Eleanor och log tillbaka och sade, 'Var inte dum nu.'"
ur Hemsökelsen på Hill House av Shirley Jackson, övers. Inger Edelfeldt

Bästa jag sett, läst och hört 2018: Skivor

Jag gjorde en sån där spotify-lista med mina favoritlåtar från förra året. Jag har gjort en för varje år sen 2016 så man kan se hur min smak sakta blir mesigare.
Det finns låtar från alla albumen på listan nedan minus Bob Dylan. Som då är de tio musikalbum jag gillade mest från 2018, alfabetiskt ordnade.

Anna & Elizabeth – The Invisible Comes To Us
Folkmusikduon Anna & Elisabeth gjorde sin bästa skiva hittills med traditionella låtar med modärnt komp.
Bästa spår: Ripest of Apples

Bob Dylan – More Blood, More Tracks: The Bootleg Series, Vol. 14 Sampler
Går att diskutera om den här är från 2018. Då sångerna är inspelade på 70-talet. Ännu ett album i Dylans bootleg-serie. Det intressantaste på länge med tagningar från Blood in the tracks. Texten till "Tangled up in blue" är ett starkt argument till varför det var rätt att Dylan fick nobelpriset. Medan en del av de andra sångerna är argument emot. (Jag har bara lyssnat på samplern, ett normalalbumlångt urval.)
Bästa spår: Tangled up in blue – take 3, remake 3

Marianne Faithfull – Negative capability
Marianne Faithfull är fortfarande coolast. Som man kan se på omslaget på den här skivan. Och som man kan höra på den här skivan.
Bästa spår: Misunderstanding

Laura Gibson – Goners
Det här är en välljudande skiva.
Bästa spår: Marjorie

Kajsa Grytt – Kniven i hjärtat
Kajsa Grytts bästa sen skivorna med Malena Jönsson.
Bästa spår: Jag är inget utan dig

Melissa Laveaux – Radyo siwèl
Melissa Laveaux är en haitisk-kanadensisk sångerska och låtskrivare vars musik var en ny bekantskap för mej i år. Kreolsk folkpop.
Bästa spår: Legba na konsole

Lera Lynn – Lera Lynn Plays Well with Others
Som titeln antyder så består skivan till står del av samarbeten och duetter. Mycket covers. Ibland gillar jag covers.
Bästa spår: Wolf like me (TV On The Radio-låten.)

Janelle Monáe – Dirty Computer
Filmen som släpptes till det här konceptalbumet hjälpte till att få den med på listan. En av årets bästa sf-filmer.
Bästa spår: Django Jane

Cat Power – Wanderer
(Inte säker på om Cat Power ska stå på C eller P men det spelar knappast så stor roll.) En lugnare, stillsammare och kanske också vackrare skiva än Cat Powers tidigare.
Bästa spår: Robbin Hood

John Prine – The Tree of Foregiveness
"The lonesome friends of science say/'The world will end most any day'/Well, if it does, then that's okay/'Cause I don't live there anyway/I live down deep inside my head"
Bästa spår: Lonesome Friends of Science