Citerat från (förra) veckans läsning

"— Fyfaen för poeter, fortsatte Masen. Ebba gav mig en versbok som hon fått av en passagerare, hon ville inte ha den. Överallt ropade poeterna o, poeternas blod flöt i små runda ringar; o min årtull, o mina svarta tårars tystnad.[...]Ett menlösare och löjligare läte än o finns inte i språket,"
ur Höknatt av Sven Fagerberg

"Ett så underligt fenomen! Vad kallade Matthias sig själv? 'Jag.' Men vad som var ännu underligare var att även Christian kallade sig själv för 'jag'. Varför blev de inte förvirrade när alla använde sig av samma ord?"
ur En isbjörns memoarer av Yoko Tawada, övers. Jan Erik Bornlid