Om Dussinet fullt av Jan Myrdal (och P. O. Enquist om Dussinet fullt)

"Det ligger en ond dröm kvar bakom ögonen. Ibland läser jag att folk inte drömmer i färg. Hur det är med andra vet jag inte. Jag kan bara tala för mig. Och jag drömmer i färger. Men det är inte samma färger som därutanför rutorna. Inte dessa genomlysta färger. Det är drömmar i rött och blått och djup svärta. En svärta som är färg."

ur "Höstvända" av Jan Myrdal

Dussinet fullt. Skriftställning 12 är åter utgiven på Norstedts. Men inte på Pan/Norstedts. Kanske fanns Pan/Norstedts inte längre 1982. Och boken har därmed inte den klassiska look som de fem första (och en tionde) skriftställnings-volymerna hade.

Några av de bästa texterna i boken, på Runeberg:

Höstvända

Ett hundliv

Myrdal skriver om sina hundar

Om svenskheten

Kinas stora rövarroman

Om Berättelser från träskmarkerna

Ivar Lo

"- Du får inte nedvärdera Ivar Lo, sade jag. Akademien är ju tillhåll för andra rangens författare. I bästa fall de främsta i B-laget. Men de verkligt stora kan ju inte rymmas där."

(Först publicerad 12 december 2015. Då för fem år sen så hade jag en Jan Myrdal-kalender. Kalendern tog upp alla Jan Myrdals skriftställningsvolymer – 21 stycken – och några liknande böcker. Dussinet fullt var naturligt nog lucka tolv. I varje lucka citerade jag något julrelaterat ur boken (i Dussinet fullt hittade jag visst inget julcitat men ett höstcitat passar ju bra nu), skrev lite om den och länkade till några av de bästa texterna i den på Runeberg, om boken fanns på Runeberg. Du kan hitta alla inläggen om du klickar på etiketten Myrdal-kalendern nedan.

Jag hade visst inte så mycket att säja om just Dussinet fullt trots att det är en riktigt bra bok. Att jag ändå väljer den för detta jubileumsinlägg är för att när jag KB släppte sitt pressarkiv fritt tidigare i år så hittade jag P. O. Enquists recension av boken i Expressen 21 juli 1982. 

Recensionen har rubriken "Måste Myrdal alltid ha rätt?" och Enquist jämför den då nya boken med den första skriftställnings-volymen med texter från åren 1966–68. "Då befann sig Jan Myrdal i den nya vänsterns mitt, stod i själva huvudströmmen, och artiklarna bestäms av detta: de är som alltid briljant skrivna, men på något sätt förutsägbara". Enquist tycker att Jan Myrdal är en intressantare publicist nu (i början på 80-talet) än på 60-talet "mindre förutsägbar, ofta ute på tunn is, men herregud, vi lever ju på tunn is" och fortsätter "Elva Jan Myrdal i vår offentliga debatt vore något förfärligt. Men en är mycket nyttig. Att han med jämna mellanrum är en lysande publicist är nog alla rätt överens om." 

  

Jag tycker nog Skriftställning 1 är en starkare volym än Dussinet fullt men P. O. Enquists recension är en intressant läsning (ett urval av P. O. Enquists dagskritik borde ges ut i bokform). 

Och recensionen börjar med en underbar anekdot (som Enquist senare också återger i intervjun "An evening with Per Olov Enquist. September 3, 1994" från Documentarism in Scandinavian Literature, ed. Poul Houe och Sven Hakon Rossel) där Enquist hittar Jan Myrdals fotografi på väggen i en kulturbyråkrats tjänsterum. Enquist frågar förvånat varför den inte särskilt radikala ämbetsmannen har en bild på Jan Myrdal på väggen. Han svarar att han avskyr Myrdal men att när han sitter och skriver "brukar jag titta upp på honom då och då, och så tänker jag: jag undrar vad Myrdal skulle tycka om det jag skrev nu? Och så skärper jag mig."

P. O. Enquist skriver "att det måste vara en av de finaste komplimanger en publicist kan få".

Både P. O Enquist och Jan Myrdal dog i år. De var två av Sveriges största författare.)