torsdag 25 november 2021

Ulla Olin

"Jag har vant mig att leva som människa/med fem sinnen och ibland ett sjätte/Jag har aldrig önskat mig tusen liv//Ett enda liv räcker/en enda dag, en stund av nåd"
Ur "En dag, en stund" i Närmare dikt, till dig av Ulla Olin

Bland de böcker jag tog från mina föräldrars boksamling efter att de dog fanns fyra diktsamlingar av Ulla Olin. De var min mors. Hon tyckte om Ulla Olins dikter. Åtminstone Ulla Olins sena dikter.
Jag tar fram de fyra diktsamlingarna från bokhyllan och bläddrar i dem.

Ulla Olin debuterade tidigt som poet men slog igenom sent. Hon föddes i Finland men flyttade till Sverige i slutet av 40-talet ("Den som har rest iväg minns sin ungdoms fosterland bättre än den som bor kvar" skriver hon i sin sista diktsamling Oförklarligt lysande.)

Efter flytten till Sverige arbetade hon som folkskollärare och fortsatte att då och då ge ut diktsamlingar. På 80-talet började hennes poesi att uppmärksammas. Bo Carpelan och Claes Andersson hade med några av Ulla Olins dikter i en antologi med finlandssvensk lyrik (I Eftervärme så står några diktrader av Bo Carpelan som motto). Ett par år senare gavs ett urval med hennes dikter ut där Lennart Sjögren hade skrivit ett förord. Torsten Ekbom skrev en hyllande recension i DN. Ulla Olin intervjuades i tidningen dagen efter: "– Det är spännande, säger hon, att bli läst." (Bilden ovan är från den intervjun.)

Den äldsta boken min mor ägde och alltså den äldsta jag har är Eftervärme från 1990. Ulla Olin var 70 år när den kom ut. Den skrevs strax efter att hennes man hade dött. Både Eftervärme och den därpå följande Solen installerad (1992) handlar om makens död och använder sej av "den klassiska elegins former" (som Lena Malmberg (min mamma) skriver i avhandlingen Från Orfeus till Eurydike). Det är två mycket vackra diktsamlingar.

Mina föräldrar hade många böcker. Jag kunde bara ta en liten del av dem. Varför valde jag egentligen dessa fyra böcker av Ulla Olin? Dels var det en poet jag förknippade med min mor. Vi hade pratat om henne. Och jag hade läst och tyckt om Solen installerad. Det var också vackra utgåvor. Men kanske var det också för att temat i de ovan nämnda diktsamlingarna var sorgen efter att mista en älskad. 

Det tog ett tag innan jag kunde läsa Eftervärme. Mina föräldrars död var för nära. När jag sen läste den var det många dikter i den som jag hade velat prata med min mor om (som dikten "Vi skulle ha läst Tranströmer tillsammans i dag" som handlar om att vilja prata om saker man läst med en som har dött). Jag blir fortfarande lite tårögd av en del av dikterna när jag nu bläddrar i den.
I 2020 års första nummer av Lyrikvännen så skriver David Zimmerman om Eftervärme med anledning av Ulla Olins (då kommande) hundraårsdag.

"Att inte vara död är en god sak" heter det i sista raden i Ulla Olins dikt "Att ha gott bröd till kaffet är en god sak" i Solen installerad som får avsluta detta inlägg. Ulla Olin dog i februari 2009. Min mor dog i mars 2014.


Att ha gott bröd till kaffet är en god sak
Att solen skiner är en god sak
Att få brev utan att vänta brev är en god sak

Att kunna älska någon är bra
Att ha något att skänka bort är bra

Att inte vara död är en god sak
Ulla Olin
(Först publicerad 10 augusti 2020 på vad som skulle ha varit Ulla Olins 100-årsdag. I kommentarerna till inlägget rekommenderade Spiring mej Anders Sundelins e-bok Särlingar som har ett kapitel om Ulla Olin. Där säjer Torgny Lindgren att han aldrig träffat någon som läste så mycket och att "hennes stämma var unik på något sätt. Man kände direkt igen henne.") 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar