"Det måste vara världens rikaste Tant hon kommit till. En Tant med en korg bakom en buske vid en stor vilsten – en korg med brödskivor och mjölk i glas.
Sen fick hon en skiva rökt, fett fläsk. Fläsket smälte i munnen – hon kände smaken länge, länge.
Sen får Ida bära korgen, och fastän båda är mätta, finns det bröd med gult smör kvar.
– Vi skall nog göda upp dig skall du se, var allt Tant sade.
Nu vågade Ida prata, och hon pratade och pratade. Om Mormor och Morfars gaffel, om Benknotor och om Reija.
Tant sade inte mycket, hon slutade sticka efter ett tag, stoppade stickningen i fickan och gav Ida handen att hålla och då blev det väldigt lätt att gå, över berget och över myren.
Och Tant talade inte en enda gång om att Ida hade livlig fantasi."
ur Liten Ida av Marit Paulsen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar