Dinosaurs on Other Planets av Danielle McLaughlin
Irländsk novellsamling. Trots titeln – som lockade mej att läsa boken – så är novellerna realistiska. Lite ojämn men de bästa berättelserna är riktigt riktigt bra.
Shuri: Wakanda Forever av Nnedi Okorafor (text) och Leonardo Romero (bild) och Jordie Bellaire (färg) och Rachael Stott (bild)
(Två kapitel är skrivna av Vita Ayala och tecknade av Paul Davidson)
Bild ovan av Leonardo Romero
Marvel har fått flera etablerade författare att skriva för deras Black Panther-serier. Som Ta-Nehisi Coates, Roxane Gay och då Nnedi Okorafor.
Lovsång av Ayn Rand
Detta är den första (och troligtvis sista) bok av Ayn Rand jag läst. Som så var det lite av västgötaklimax. En inte särskilt märkvärdig dystopi, närmast en svag kopia av Eugen Samjatins Vi.
Ironiskt nog slutar boken med att hjälten i denna anti-kollektivistiska roman planerar att bilda ett kollektiv för att slåss mot romanvärldens diktatur.
If not, winter: Fragments of Sappho
Sapfo tolkad (till engelska) och kommenterad av Anne Carson
"you came and I was crazy for you / and you cooled my mind that burned with longing"
Everfair av Nisi Shawl
Kontrafaktisk roman där ett gäng afroamerikanska missionärer och brittiska socialister köper land i Kongo och tillsammans med dess innevånare slåss mot kung Leopold och kolonialismen.
Jag tyckte det här sättet att berätta kolonialismen med utgångspunkt i en annan möjlig bättre värld var väldigt intressant. Och romanen fungerar också som en spännande äventyrsroman.
Spanska trappan av Birgitta Stenberg
Den svagaste av de av Birgitta Stenbergs böcker som jag har läst.
Strindbergsfejden: 465 debattinlägg och kommentarer utgivna av Harry Järv, Del 2 (20 augusti 1910 – 28 augusti 1911)
Det har varit väldigt intressant att gå in i det här mer än hundra år gamla kulturdebatten. Vilken sida som har rätt visar sej när man faktiskt läser artiklarna inte vara alldeles så självklart som jag hade föreställt mej. Sven Hedin verkar även om han var djupt osympatisk ha rätt i sakfrågan mot August Strindberg. Och i försvaret av August Strindberg finns en del mindre trevliga inslag som Bengt Lidforss antisemitiska angrepp på Oscar Levertin.
Fast mestadels håller jag ändå på August Strindberg och hans försvarare. Mitt favorit-inlägg är ett mycket sarkastiskt angrepp på Verner von Heidenstam av Herta Malmius (jag har inte lyckats hitta något om denna Herta Malmius).
Tusen och en natt, band 1 + 2
Den svenska versionen av Östrups danska tolkning från 1920-talet, illustrerad av Gudmund Hentze
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar