De underbara pojkböckerna om Bill

Trots de många essä- och artikelsamlingana som Lars Gustafsson gav ut så finns det en hel del texter av honom som aldrig kommit ut i bokform.

En av dessa är en minnestext om Richmal Crompton (i BLM 2 1969) "som skrev "de underbara pojkböckerna om Bill".

Lars Gustafsson skriver att hon nog påverkat honom lika mycket som Camus eller Sartre och tar upp de då aktuella Herbert Marcuse för att beskriva Bill-böckerna:

"Trots dess idylliska karaktär tror jag denna litteratur i det långa loppet har hjälpt mig att förstå vad som är så genialt med Herbert Marcuse.

  Billböckernas värld är idel förkonstling, de vuxna handlar irrationellt och egendomligt schematiskt. Bill ensam gör det naturliga och rationella och övertalar sina vänner att göra detsamma. När resultatet blir de mest bisarra uppträden och förvecklingar låter Richmal Crompton aldrig detta bevisa att Bill har handlat fel. Han har bara handlat utifrån andra förutsättningar. Förkonstlingen är hans nödvändiga bakgrundsförutsättning."

Han avslutar nekrologen med att säja att han är glad över att skriva om Richmal Crompton i just BLM:

"De flesta föräldrar i min omgivning i elvaårsåldern ansåg Billböckerna olämpliga eller i varje fall tvivelaktiga som läsning för barn. Det är därför med verklig tillfredsställelse jag nu från en ansvarsmedveten litterär och kritisk tidskrifts spalter varmt rekommenderar dem."

Jag läste också Bill-böckerna i elvaårsåldern och instämmer i rekommendationen.