Jag funderar på att snart börja med att läsa ett till författarskap på samma sätt.
Böckerna jag läste i november:
De grova lögnerna om Jan Myrdal i De hemliga breven av Lasse Diding
Lasse Didings svarsbok till De hemliga breven. Som också går igenom recensioner och debatt om boken. Bland annat ägnas ett kapitel åt mitt inlägg om boken (publicerat här på bloggen och i tidskriften Clarté). Min text får lovord ("Det är en text fylld av iakttagelser av helt självständigt slag som bygger på nyfiken närläsning av brevboken. Många av Malmbergs påpekanden och iakttagelser är han såväl först med som helt ensam om i kören av recensioner.") Medan många av de andra recensionerna får kritik.
Så vitt jag kan bedöma så har Lasse Diding rätt om felaktigheterna i De hemliga breven. Men jag är rädd att titeln och bokens utseende – Lasse Diding har sagt att han medvetet gjort så att den ser rättshaveristisk ut – kommer att göra kritiken lätt att avfärda. Intrycket titeln ger är missvisande, det är en rätt sansad diskussion av De hemliga breven och debatten. Även om en del av genomgången av recensionerna är lite raljant.
Myrdaliana, red. Gustaf Erling & Anton Honkonen
Undertiteln till den här antologin om Jan Myrdal är "Årgång 1 2024" och den är tänkt som första boken i en årligen återkommande serie. Utformningen påminner lite om Strindbergiana-böckerna (Strindbergssällskapets årsskrift) vilket säkert hade roat Jan Myrdal.
Lasse Didings bok ovan var först menad att vara ett bidrag i boken men den texten växte och blev en egen volym.
Boken är uppdelad i fyra teman:
1. Om Jan Myrdals och Gun Kessles bibliotek och om antologin Biblioteket. Med bland annat en text av Eva Myrdal (Jan Myrdals dotter) om en jakt efter en bok om Palestina i biblioteket.
2. Ur arkivet. Som är ett lite blandat tema med en text av Jan Myrdal själv, en text av Benny Larsson om Gun Kessles och Jan Myrdals personarkiv och en av bokens höjdpunkter "Till försvar för Jan Myrdal" av Ole Øyvind Sand Holth. Här för första gången på svenska.
3. Om De hemliga breven. Här hade då Lasse Didings text hört hemma om den inte blivit en egen bok. Här skriver bland andra Jan Myrdal-experten Cecilia Cervin om boken (tänk så mycket bättre den hade kunnat blivit om hon istället för Bosse Lindquist hade stått för urval och introduktion).
4. Kring Karl Ove Knausgårds Leninpris
Här finns Karl Ove Knausgårds tacktal med men också ett tal Anton Honkonen (en av Myrdalianas redaktörer) om hur Jan Myrdal slukade Karl Ove Knausgårds Min kamp-svit.
På det hela en mycket intressant bok och jag hoppas det blir fler volymer Myrdaliana. (Omslagsbilden ovan är gjord av P. O. Ultvedt och illustrerade ursprungligen Jan Myrdals skriftställning "Visst tvivlar jag på psykoterapin").
Artister av Jan Guillou (text) och Jan Håkan Dahlström (foton)
Det stora avslöjandet av Jan Guillou
Det stora avslöjandet är första romanen där Jan Guillou använder sitt alter ego Erik Ponti. Det är en rätt ojämn roman.
Betydligt bättre är Artister. En samling intervjuer där de flesta tidigare publicerats i Folket i Bild/Kulturfront. Med artister som Gösta Ekman, Lena Nyman, Cornelis Vreeswijk och många fler. Nyutgåvan saknar tyvärr fotona.
Akropol av Mattias Jeschko-Edberg
Essä. Planerar skriva lite längre om denna här snart.
Kropp och skäl av Sara Lidman
Lifsens rot av Sara Lidman
Oskuldens minut av Sara Lidman
Kropp och skäl (artikelsamling) och Levtrådar var omläsningar. Lifsens rot och Oskuldens minut (Jernbanesvitens två sladdbarn) läste jag för första gången.
Den djupa brunnen av Carl Nylander
"Vidsträckta strövtåg i arkeologins värld" enligt baksidestexten. Från 60-talet.
Lämna bort barnet och glöm: Om barnen med funktionsnedsättningar när välfärdssamhället byggdes av Margareta Persson
Om funktionshindrade barn som lämnades bort på institutioner. De yngsta som intervjuas i boken är i min ålder. När ett av barnen i boken hette Petter så var jag tvungen att lägga ifrån mej boken och ta en paus (jag är rörelsehindrad). Det är en upprörande läsning.
Pedro Páramo av Juan Rulfo
Klassisk mexikansk roman. Omläsning. Jag inspirerades till att läsa om den av att tidskriften Karavan hade ett tema om Juan Rulfo i senaste numret.
Konvalescens av Peter Weiss
Dagbok från 1970 men först utgiven efter författarens död. En slags prequel till Peter Weiss notisböcker under arbetet med Motståndets estetik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar