Stenen av Stefán Hörður Grímsson

Vintern lång har stenen
sett på mig från gårdsplanen
och vintern lång har jag önskat
att vårsolen skulle komma
och torka den kalla fukten
av min tystlåtna vän.

I morse föll det skarpt vita
ljuset på stenen och se:
det kröp ut maskar ur dess hål.

(ur samlingen Svartálfadans från 1951
övers. Inge Knutsson, i Bilder utan vägg)