måndag 18 maj 2009
Death Note
Det finns dödsgudar. De blir lätt uttråkade. Ett sätt att förströ tiden är att förlägga sitt dödshäfte i människovärlden. Mede dessa böcker kan man ha ihjäl en människa enbart genom att skriva ner dennes namn medan man tänker på henne. Hittills har de flesta som kommit över ett Death Note använt det för kortsiktig egen vinning. Men när den äppelälskande dödsguden Ryuk tappar bort sitt häfte så hittas det av en ung man med ambitioner: Light. Grova brottslingar börjar dö av hjärtattack. Allmänheten döper förövaren till Kira. Många håller med honom i hans mission. Men den japanska polisen tar till sin hjälp den mystiske L för att stoppa Kira.
Death Note är en av de mest populära japanska tecknade serierna på senare tid. Skriven av Tsugumi Ohba och tecknad av Takeshi Obata. I Sverige har den kommit ut i 10 (av 12) häften. Men från början gick den som följetong i mindre avsnitt, ca 140.
Light försöker skapa en bättre värld genom att ha ihjäkl så många onda människor som möjligt. Att detta är rätt dumt förstår författaren och serien handlar inte så mycket om etiska frågor. Redan i ett av de allra första avsnitten invänder Ryuk, dödsguden, vars groteska utseende livar upp de delarna av serien som mest är exposition - att Light blir den ende onde kvar. Light förstår inte vad han menar.
Det är inte för moraldiskussioner man läser Death Note. Serien är väldigt handlingsbaserad. Dödandet av brottslingar kommer snabbt i andra hand i kampen mellan L och Light. L är ett bra exempel på hur tecknaren Obata förmår ingjuta liv i vad som egentligen är rätt endimensionella karaktärer. Hans sätt att sitta i en stol.
Att det blir en spännande kamp de emellan är för att det ständigbt läggs till nya regler. Och med olika sätt att använda häftet kan Light försöka komma fram till vilka de poliser som är efter honom är. Ett avsnitt kan handla enbart om hur han gömmer häftet.
Jag tröttnade lite i andra volymen. Det blir lätt att man läser lite för mycket på en gång. Och alla lösningar på problemen är inte lika bra.
Men i den tredje volymen som jag läst ut nu så tar serien fart igen. L möter Light - i en tennismatch. Vi inbjuds till att hålla på än L- Än Light. Trots att den ene är en massmördare och den andre också har visat sej använda mindre trevliga medel. Detta ger serien en rätt charmig amoralisk känsla.
Serien ska fortsätta att ta nya hörn i de kommande volymerna. Enligt en del lär det till och med finnas karaktärsutveckling i ett par. Fast sånt är det ändå för mycket av i de flesta böcker man läser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar