På senare tid har jag sett kreationismen diskuteras allt oftare. Delvis för att det finns en förhoppning att den nya amerikanska regeringen ska göra någonting åt den.
Kreationismen är en sån där idé som man lätt kan tro att någon har hittat på. Men trots alla bevis på motsatsen anser en stor mängd människor att Gud skapade oss och alla andra djurarter på en gång. Precis som vi är.
Ett argument från kreationisterna är att dinosauriefossil och sånt är utlagda av Gud för att testa vår tro. Det kan jag på ett plan förstå. Såna saker skulle jag kunna få för mej att göra om jag vore Gud. Fast problemet är ju att man kan vara kristen och tro på wevolutionen. Alltså är det en något ineffektiv form av frestelse. Inte alls lika bra som äpplet eller lättfotade kvinnor.
I John Sladeks "Stop Evolution in its Tracks" står orden "WHEN ADAM DELVED AND EVE SPAN/WHO WAS THEN AN ORANG-UTAN?" som motto till en institution kallad "Gurns Institute for Advanced Creationist Studies". Novellen handlar om en intervju med (den fiktive) Gurns. Den är en drift med kreationisternas argumenternde. "There is not one fossil anywhere that shows one animal turning into another. Every fossil you can find is perfectly still - not moving or changing at all!.", säjer Gurns bland annat. Det här är inte så väldigt långt från verklighetens argument mot evolutionen. Novellen går att hitta i den postuma Sladek-samlingen Maps som också innehåller ett ateistiskt traktat författat i samma ton som en Jehovas Vittne-broschyr: "Bill Gets Hep to God".
Egentligen borde vi kanske inte oroa oss för kreationismens utbredning. Den sker ju mest i Amerika. (Även om Kent Lundholm ser tecken på att den ökar även i europa). Och om kreationismen tar sej in på skolschemat på fler ställen där så bör man se det positiva i det. Ju dummare amerikanarna blir, ju lättare att störta deras välde. Och kreationisterna är åtminstone underhållande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar