Som artefakt sett har jag alltid gillat mitt ex av Both Sides of Herman 's Hermits. Skivans omslag och baksida är tecknat av Frank Frazetta (under pseudonymen Frank Frizetta - att den nom de pluren knäckts är märkligt). Omslaget har en underbart gräslig bild på eremiterna och baksidan är gjord i MAD-stil (se bild).
Men jag vet inte om jag lyssnat på hela albumet. Säkert någon gång. Men vid min alfabetiska genomlyssning av min skivsamling så upptäcker jag att det finns flera riktigt bra poplåtar på plattan. Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mej till detta.
Herman's Hermits var ett av de populärare 60-talspopbanden. Men de ansågs lite mesigare än Beatles och Kinks(hur något kan anses mesigare än Beatles vet jag inte). Och ingen skulle heller påstå att de är lika bra. De har kritikermässigt alltid setts ytterligare lite ned på. En anledning är att studiomusiker spelade instrumenten på deras album. Men de var inget Moonkeys. De kunde spela själva och skrev ett par av sina låtar.
Both sides of... är en ojämn platta. Där finns den sortens Hermits som gav de messtämpeln som "The Future Mrs. 'awkins". Mest känd av låtarna är deras version av "Bus stop" (en låt jag aldrig kan höra utan att direkt efteråt spela det svenska bandet Homys "Bus stop", en helt annan låt). Här kan du höra en av de bättre For love. En av de låtar på skivan som skrevs av bandet själv.
Från början B-sida till "This door swings both ways" och inte med på den brittiska utgåvan. Trots att spåret inte finns på den första versionen av LPn förlorar den något på att ryckas ut från albumets kontext. Omgiven "Bus stop" och den obligatoriska franskspråkiga låten så är den bättre. "Their swedish cars are just in trend - for love".
Möjligen förlorar jag credpoäng på att gilla skivan. Jag tröstar mej med att jag ändå har så många såna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar