Nobelalfabetet tar E

Lyrans senaste nobelbokstav är E.

Odysseus Elytis är en modernistisk poet av klassiskt snitt. Hans mest klassiska verk heter Lovad vare och är som titeln antyder rätt högstämt. "Lovad vare handen som återvänder/från ett fruktansvärt mord och nu vet/vilken värld som verkligen är högst/vilket av världens 'nu' och vilket 'för evigt'" börjar ett parti och Elytis fortsätter med att ställa nuet mot det eviga i rader som "Nu månens obotliga svartfärg/för evigt Galaxens blåtindrande guld" och passagens avslutande: "Nu Gudarnas Förödmjukelse Nu människans aska/Nu nu nollpunkten//och för evigt världen den lilla den stora!" (övers. Ingemar Rhedin).

Mikis Theoderakis tonsatte delar av diktcykeln. Här, i hans första konsert efter den grekiska juntans fall, sjunger Theoderakis "En enda liten svala":



Jenny Erpenbeck

Erpenbeck debuterade först för tio år sedan och hennes produktion är ännu inte särskilt stor. Merparten av denna finns på svenska. Den senaste Hemsökelse kommer ut på Panache nästa år. Erpenbeck är uppvuxen i Östtyskland och bor idag i Österrike. Hemsökelse lär direkt skildra Tysklands historia genom tolv fiktiva biografier. Men även hennes övriga författarskap är präglat av det östtyska.

Så kan den korta romanen Ordbok säjas skildra språkets förvridning under en diktatur. Men den har flera plan. "Den icke-namngivna flickan i centret av boken får höra olika historier. Olika språk och ramsor. Men det är något försåtligt över boken som går förbi den gängse språkkritiken och slutet slår en så som det ofta säjs att slut slår en men som de så sällan gör." Så skrev jag när jag just läst den.

Erpenbecks författarskap är ungt och hon har precis börjat klättra i prisstegarna. Men med tiden lär hon säkert klättra upp även till nobelpriset. Vilket jag på sätt och vis kan tycka är synd.