Mer Triffider

Det har nyligen gjorts en ny TV-version av John Wyndhams roman Triffidernas uppror. Den gick under mellandagarna i Storbrittanien.

På recensioner och artiklar om serien så verkar de spela upp aspekten där triffiderna i romanen är ett billigt bränsle. Fast nu också med genmodifiering. Triffoil är ett klatschigt namn.

Eddie Izzard spelar en av ledarna av de kvarblivande seende efter att de flesta blivit blinda. Hans karaktär verkar ha fått en hel del från en del liknande figurer i Stephen Kings Pestens tid.

Att de lånar från efter-katastrofen-skildringar gjorde senare än Day of the Triffids är väl bara smart. Men just Izzard ser jag ändå som en av flera anledningar till att jag nog inte kommer att se serien. Izzards stand-up är ofta rolig men hans så kallade skådespelande bör man undvika. Att han fått en så pass stor roll bådar illa för serien. Brandon från Beverly Hills är också med.

Och jag lyssnade nyligen på ex-triffiden David McCombs soloplatta Love of will som kanske fick lite snålt omnämnande på min Guide till The Triffids skivor.

Det höll bättre än jag hade trott. Med höjdpunkter som den agnostiska hymnen "The Lord burns every clue" eller den själförhärligande "Day of my ascension".

I de två finns ett religiöst tema men här tänjer McComb även ut den ofta lite koketta outsideraspekten i singer/songwriter-genrens texter tills den inte längre framstår som särskilt trivsam.

Som i dessa strofer från sången "Deep in a dream" (annars ett av de svagare spåren på albumet):

"What scares me to death, baby
is that you can see through me
And if you can do that baby
what good are you to me"