Klicka för att göra bilden större.
Den franske serietecknaren Philippe Bertrand dog i söndags efter en längre tids sjukdom. I Sverige är han mest känd för den erotiska serien Linda tycker om konst. Men han tecknade serier inom flera genrer. Bilden ovan är omslaget till ett av hans senare verk.
Det enda jag känner till av honom är just "Linda tycker om konst", men "erotisk" skulle jag inte kalla den serien. En läsare ute efter en "erotisk" serie, i uppkåtningssyfte, skulle bli rätt besviken. En del sexuella aktiviteter försiggick, vill jag minnas, men det kändes glädjelöst, olustigt, nästan ångestfullt.
SvaraRadera"Linda tycker om konst" ingår i genren erotiska serier.
SvaraRaderaOm de är direkt erotiska är en annan fråga. På många sätt går serien emot genrens konventioner.
Och Bertrands lite kantiga stil som han kallade för nouvelle manière är ett av dessa sätt.
Nej, det där köper jag inte. Hur definieras genren "erotiska serier", och vem bestämmer vad som ingår där? Är alla serier som innehåller naket och gökande "erotiska"? I så fall skulle en stor del av vår skönlitteratur och spelfilm vara "erotik".
SvaraRaderaTa en sån som Almodovar, till exempel, som till och med har en del scener som säkert är tänkta att vara erotiskt upphetsande. Inte återfinns han under rubriken "erotisk film" i webshopparna? Varför skulle då en serie som "Linda tycker om konst" klassas som "erotisk" när dess huvudsyfte uppenbart INTE är sexuell upphetsning? Är det så, att det sexuella inslaget i serien automatiskt klumpar ihop den med rent pornografiska serier i en "erotisk" genre, då har vi inte kommit längre än när Love&Rockets sammanfattades med "dinglande genitalier".
Säkert finns det någon som blivit upphetsad av Lindas glädjelösa onanerande, men vi skulle knappast säga att underklädsannonser hör till genren "erotiska bilder" bara för att de använts som sådana.
Genreetiketter kan alltid diskuteras.
SvaraRaderaMen Bertrands serier från den perioden brukar kallas för erotiska. Samtidigt som de flesta som skriver om dem påpekar att stilen i dem går emot eventuellt erotiskt syfte.
Bertrand förhåller sej snarare till geneen än ingår i den. "Linda tycker om konst" är erotika på liknande sätt som Alan Moores "Watchmen" är superhjälteserier.
En rätt stor del uttalad erotika inom prosan har egentligen andra syften än att vara upphetsande.
Liksom skräcklitteraturen inte alltid är ute främst efter att skrämmas.
"Linda tycker om konst" är inte erotik för att den innehåller naket utan för att den sålts som erotik.