ZAZIE

Queneau avslöjar lika mycket om sätten att leva och reagera i slarviga hem, på enklare barer och smalare gator som några tunga, dubbeldäckande samhällsromaner och är samtidigt ojämförligt mycket roligare, mångbottnad, med alla falluckor i ordning. - Artur Lundkvist

Louis Malles film Zazie - flickan som gör vad som faller henne in från 1960 har kommit på svensk DVD. Gjord strax innan den franska filmens nya våg så var den en favorit bland de regissörer som ingick i den. Affischen till filmen finns i bakgrunden i en scen i Jean-Luc Godards Une femme est une femme.

Det är en rolig film full av slapstick och lek med filmspråket.

Också den roman som filmen bygger på är bra. Zazie av Raymond Queneau kom ut året innan Malle gjorde sin version. Den blev en stor succé bland annat därför att den använde sej av talspråk.
Romanen, liksom filmen, handlar om en odräglig ung flicka som hälsar på sin morbror i Paris. Den ständigt svärande Zazie är enbart intresserad av att åka i Metron. Den är tyvärr stängd pågrund av strejk. I stället ställer hon till oreda vart hon än går. Det är en av de roligaste böcker som skrivits.

Boken gavs ut på svenska i den av Artur Lundkvist redigerad bokserien Tellus. Som gav ut den tidens mest intressanta romaner. Boken har också ett bra förord av Lundkvist. Aspekten med talspråket går naturligtvis lite förlorat i den svenska översättningen. Och översatt talspråk kan dessutom inte undvika att åldras. Så en nyöversättning vore på sin plats. Men annars flyter Evert Lundströms översättning rätt bra.
Och om man får anta att mycket av Queneaus lek med ord går förlorat (för den som kan franska så lyder romanens första ord i original "Doukipudonktan!!!" vilket i den svenska versionen översätts med "Vemedesomstinkerså". Som exempel) så finns det så mycket annat i boken. Queneau leker inte bara med ord utan också med fraser, vilket klarar sej bättre och handlingen är fängslande och flyfotat absurd. Romanen är också översatt en stor och underhållande upplevelse (den danska bloggen Nilles litteratur skriver om den franska originalversionen här).

Malle stod i sin filmatisering inför vissa liknande problem som den som skulle översätta boken (och en filmatisering är också en slags tolkning även om den har rätten och skyldigheten att vara friare än en prosaöversättning). Dialogen utsagd blir inte fullt lika chockartat ny som romanen måste ha varit för 1959 års franska läsare.
Malle löser det genom att ersätta Queneaus lek med ord med en lek med den filmiska bilden. Scener klipps ihop på ett vansinnigt sätt. I en scen äter Zazie ostron och hittar i varje ostron en pärla som hon glatt kastar väck. Jaktscener skildras som de gjorde i gamla stumfilmskomedier.

Skillnaden mellan de två Zazierna kan man se i mitt tidigare inlägg Zazie - två stilövningar. Där det dels finns ett klipp från filmen och under det den passage som filmscenen är byggd på.

Bägge versionerna är lysande. Så hyr eller köp filmen och låna boken på biblioteket.